SFS 2010:1700
Förordning om ändring i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring
utfärdad den 2 december 2010.
Regeringen föreskriver att 5, 19 g och 19 h §§ förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring ska ha följande lydelse.
5 §1)
- 1)
Senaste lydelse 2002:841.
I stället för bestämmelserna i 27 och 32 §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ska bestämmelserna i andra stycket i denna paragraf tillämpas, om den sökande
på grund av förvärvsarbete får annan pension (tjänstepension) än inkomstgrundad ålderspension enligt socialförsäkringsbalken, och
inte för samma tid får inkomstgrundad ålderspension enligt socialförsäkringsbalken.
Dagpenningen ska minskas med tjänstepensionen. Om pensionen anges i belopp per månad, ska dagpenningen minskas med 1/22 av pensionsbeloppet. Om pensionen anges i belopp per år, ska dagpenningen minskas med 1/260 av pensionsbeloppet.
19 g §2)
- 2)
Senaste lydelse 2009:1599.
För den som omfattas av 3 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring får normalarbetstiden anses utgöra 40 timmar per vecka vid bestämmande av dagpenning i form av grundbelopp. Arbetsvillkoret får anses uppfyllt om sökanden omedelbart före det att hans eller hennes rätt till tidsbegränsad sjukersättning eller sjukpenning upphörde hade en fastställd antagandeinkomst enligt 34 kap. socialförsäkringsbalken respektive en fastställd sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. samma balk.
19 h §3)
- 3)
Senaste lydelse 2010:284.
För den som omfattas av 3 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring får normalarbetstiden anses utgöra 40 timmar per vecka vid bestämmande av dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning. Arbetsvillkoret får anses uppfyllt, om sökanden omedelbart före det att hans eller hennes rätt till tidsbegränsad sjukersättning eller sjukpenning upphörde hade en fastställd antagandeinkomst enligt 34 kap. socialförsäkringsbalken respektive en fastställd sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. samma balk. Arbetsvillkoret får då anses uppfyllt inom ett medlemskap.
Vid beräkning av dagpenningen enligt 26 § lagen om arbetslöshetsförsäkring utgör dagsförtjänsten sökandens senast fastställda antagandeinkomst dividerad med 260. Om sökanden saknar en antagandeinkomst, utgör dagsförtjänsten sökandens senast fastställda sjukpenninggrundande inkomst multiplicerad med 0,97 och därefter dividerad med 260. För en sökande som omedelbart före det att hans eller hennes rätt till tidsbegränsad sjukersättning och sjukpenning upphörde hade både en fastställd antagandeinkomst och en fastställd sjukpenninggrundande inkomst ska den högre inkomsten gälla vid beräkning av dagsförtjänsten.