5 kap. 3 §

Anläggningstillgångar ska tas upp till belopp motsvarande utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning (anskaffningsvärdet), om inte annat följer av andra och tredje styckena, 4, 5, 6, 7, 11 eller 13 §.

En anläggningstillgång som tas emot utan ersättning, eller till en ersättning som väsentligt understiger tillgångens marknadsvärde, ska vid förvärvstidpunkten tas upp till marknadsvärdet.

Vid överföring av anläggningstillgångar mellan myndigheter får Ekonomistyrningsverket föreskriva vilka värderingsprinciper som ska gälla vid tidpunkten för överföringen.

4 §

Anläggningstillgångar med begränsad nyttjandeperiod ska skrivas av systematiskt över denna period.

Nyttjandeperioden för en immateriell anläggningstillgång som avses i 2 § ska anses uppgå till högst fem år, om inte en annan längre tid med rimlig grad av säkerhet kan fastställas. Om en sådan längre avskrivningstid tillämpas, ska upplysning om och skälen för detta lämnas i en not.

Avskrivningar ska redovisas i resultaträkningen.

5 §

Har en anläggningstillgång på balansdagen ett lägre värde än det värde som följer av 3 § och 4 § första stycket eller 7 §, ska tillgången skrivas ned till detta lägre värde, om det kan antas att värdenedgången är bestående.

En finansiell anläggningstillgång får skrivas ned till det lägre värde som tillgången har på balansdagen även om det inte kan antas att värdenedgången är bestående.

En nedskrivning enligt första eller andra stycket ska återföras, om det inte längre finns skäl för den.

Nedskrivningar och återföringar som avses i första–tredje styckena ska redovisas i resultaträkningen.

6 §

Materiella eller finansiella anläggningstillgångar som har ett tillförlitligt och bestående värde som väsentligt överstiger bokfört värde enligt 3 §, 4 § första stycket, 5 § första–tredje styckena eller 11 § får skrivas upp till högst detta värde.

Det belopp med vilket uppskrivning sker ska redovisas under myndighetskapital.

8 §

Omsättningstillgångar ska, om inte annat följer av fjärde och femte styckena, 7, 9, 11 eller 13 §, tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet på balansdagen.

Med anskaffningsvärde förstås, om inte annat följer av 10 §, utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning.

Med nettoförsäljningsvärde avses försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om en omsättningstillgång inte innehas för att ge ekonomiska fördelar, får återanskaffningsvärdet eller något annat värde som är förenligt med 2 kap. 5 och 6 §§ användas i stället för nettoförsäljningsvärdet.

En omsättningstillgång som tas emot utan ersättning, eller till en ersättning som väsentligt understiger tillgångens nettoförsäljningsvärde, ska vid förvärvstidpunkten tas upp till nettoförsäljningsvärdet.

Vid överföring av omsättningstillgångar mellan myndigheter får Ekonomistyrningsverket föreskriva vilka värderingsprinciper som ska gälla vid tidpunkten för överföringen.