SFS 2010:1721
Förordning om ändring i förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning
utfärdad den 2 december 2010.
Regeringen föreskriver att 7, 10 och 11 §§ förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning ska ha följande lydelse.
7 §
Hel inkomstgaranti utgör
– 65 procent av pensionsunderlaget till den del detta svarar mot högst 20 inkomstbasbelopp och
– 32,5 procent av pensionsunderlaget till den del detta överstiger 20 men inte 30 inkomstbasbelopp.
Med inkomstbasbelopp avses inkomstbasbeloppet enligt 58 kap. 26 och 27 §§ socialförsäkringsbalken.
10 §
Inkomstgarantin ska minskas enligt 11 § med inkomst av anställning eller något annat förvärvsarbete.
Med inkomst av anställning och annat förvärvsarbete avses
inkomst som är pensionsgrundande enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken,
sådan inkomst av anställning utomlands som inte beskattas i Sverige,
delpension enligt kollektivavtal,
sådan pension eller livränta som inte samordnas med tjänstepensionsrätt enligt statliga pensionsbestämmelser och
andra kontanta förmåner på grund av anställning eller uppdrag än som avses i 1–4.
11 §1)
- 1)
Senaste lydelse 2010:558.
Minskningen beräknas som skillnaden mellan 65 procent av inkomsten och det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller för det år inkomstgarantin avser. Om inkomstgarantin är avkortad enligt 8 § andra stycket, avkortas också minskningen på motsvarande sätt.
Om den som uppbär inkomstgaranti (förmånstagaren) samtidigt även uppbär avgångsförmåner på grund av uppdrag som riksdagsledamot eller kommunal förtroendeman, som ska minskas med hänsyn till andra inkomster, får minskningen enligt första stycket jämkas om det behövs med hänsyn till de sammanlagda effekterna av de olika regelsystemen. Statens tjänstepensionsverk beslutar efter samråd med berörda pensionsgivare om sådan jämkning.