SFS 2010:959
Förordning om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
utfärdad den 1 juli 2010.
Regeringen föreskriver att 1 kap. 1 §, 3 kap. 8 §, 7 kap. 11 §, 8 kap. 1 § samt 9 kap. 1, 3 och 6 §§ förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken ska ha följande lydelse.
1 kap. 1 §
1) Denna förordning gäller avgifter som ska betalas för mark- och miljödomstolars och statliga förvaltningsmyndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt miljöbalken och bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken samt för förvaltningsmyndigheters kostnader i övrigt som rör sådan prövning och tillsyn.
- 1)
Senaste lydelse 2010:3.
Avgift betalas inte för handläggning som föranleds av att ett beslut enligt miljöbalken eller bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken överklagas.
3 kap. 8 §
2) Om en ansökan enligt 2 § prövas av en mark- och miljödomstol, ska domstolen fastställa avgiften för prövningen, såvida inte länsstyrelsen har debiterat avgift. Sökanden ska lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.
- 2)
Senaste lydelse 1998:1363.
Avgiften ska betalas när domstolen har fastställt den. Bestämmelser om avvisning på grund av utebliven betalning av avgiften finns i 42 kap. 4 § rättegångsbalken och 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Motsvarande bestämmelser för länsstyrelsens verksamhet enligt detta kapitel finns i 9 kap.
7 kap. 11 §
Sökanden ska svara för kostnaderna för myndigheters arbete i ett ärende som prövas av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § miljöbalken.
Avgiftsskyldighet enligt första stycket gäller inte
i fråga om en mark- och miljödomstols arbete,
om den åtgärd som arbetet avser omfattas av en avgift enligt 2 kap. 1 § 1, eller
om kostnaderna kan täckas genom ersättning för rättegångskostnader enligt miljöbalken.
8 kap. 1 §
3) I ett ärende om ansökan om ett sådant tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. miljöbalken är sökanden skyldig att ersätta länsstyrelsens kostnader enligt 19 kap. 4 och 5 §§ miljöbalken för sakkunniga som har tillkallats av länsstyrelsen, för lokaler för sammanträden, för kungörelser i ärendet samt för aktförvarare.
- 3)
Senaste lydelse 2007:668.
Motsvarande betalningsskyldighet gäller i ärenden enligt 10 kap. miljöbalken för den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är kostnadsansvarig för utredningen beträffande miljöriskområden.
Sökanden är skyldig att ersätta en myndighets kostnad för kungörelser och aktförvarare
i ärenden om miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. 8 § miljöbalken,
i ärenden om ansökan om tillstånd eller dispens enligt 7 kap. miljöbalken, och
i ärenden om markavvattning enligt 11 kap. 13 eller 14 § miljöbalken.
På begäran av myndigheten ska förskott på ersättningen betalas.
Bestämmelser om skyldighet för sökanden att ersätta en mark- och miljödomstols kostnader för kungörelser m.m. finns i 25 kap. 8 § miljöbalken.
9 kap. 1 §
4) För avgifter enligt 1–8 kap. gäller bestämmelserna i 10–12 §§ avgiftsförordningen (1992:191), om inte annat är föreskrivet.
- 4)
Senaste lydelse 2010:3.
Andra avgifter än ansökningsavgifter ska betalas efter debitering av myndigheten.
Om en avgift enligt denna förordning har fördelats på två eller flera betalningstillfällen, ska ränta enligt vad som föreskrivs i fråga om statens utlåningsränta betalas på de delbelopp för vilka betalningsuppskov har medgetts.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i beslutet, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Bestämmelser om betalningsanstånd finns i förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.
Bestämmelser om avgifter vid mark- och miljödomstol finns även i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna.
9 kap. 3 §
5) En mark- och miljödomstol eller förvaltningsmyndighet får i det enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller annan särskild omständighet, minska eller efterskänka en avgift som har beslutats med stöd av denna förordning.
- 5)
Senaste lydelse 1998:1363.
I fråga om en vattenverksamhet som avses i 3 kap. 3–5 §§ ska domstolen i samband med att handläggningen avslutas pröva avgiftens skälighet enligt första stycket med särskilt beaktande av prövningens omfattning.
De myndigheter som enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får på samma grunder och inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om nedsättning eller efterskänkning av avgift.
9 kap. 6 §
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna förordning finns i 19 kap. 1 § miljöbalken samt 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.