SFS 2000:17
Förordning om ändring i förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
utfärdad den 20 januari 2000.
Regeringen föreskriver att 1 och 17 §§ förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.
1 §1)
- 1)
Senaste lydelse 1998:630.
Denna förordning gäller i fråga om
den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anledning,
den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,
den som har tagits in i häkte eller polisarrest för förpassning till kriminalvårdsanstalt,
den som tillfälligt har placerats i häkte med stöd av 23 § tredje stycket, 43 § första stycket tredje meningen eller 50 § tredje meningen lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
den som med stöd av 9 § tredje stycket lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård tagits in i häkte eller polisarrest i väntan på förpassning till särskilt ungdomshem.
Förordningen gäller dessutom i fråga om den som i något annat fall än som avses i första stycket har tagits in i kriminalvårdsanstalt eller i häkte för något annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller som tagits i förvar i polisarrest, om inte annat är särskilt föreskrivet. Därvid skall särskilt beaktas anledningen till intagningen och dennas varaktighet. I 17 och 20 §§ finns föreskrifter som gäller den som har tagits in på en sjukvårdsinrättning som sägs i 6 § första stycket andra meningen lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
17 §2)
- 2)
Senaste lydelse 1992:146.
Föreskrifter enligt 7 § andra stycket och 10 § andra stycket lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. om innehav av personliga tillhörigheter och anskaffande av varor eller annat samt om inskränkningar i rätten att ta emot andra försändelser än brev eller andra meddelanden, meddelas av
Kriminalvårdsstyrelsen beträffande häkte eller en häktesavdelning vid kriminalvårdsanstalt,
polismyndigheten beträffande en polisarrest.