SFS 2018:161
Förordning om ändring i förordningen (2017:1028) om en försöksverksamhet med snabbare handläggning av brott
Utfärdad den 5 april 2018
Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (2017:1028) om en försöksverksamhet med snabbare handläggning av brott
dels att 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 6–9 §§, och närmast före 6 § en ny rubrik av följande lydelse.
1 §
Denna förordning är meddelad med stöd av
– 23 kap. 24 § rättegångsbalken i fråga om 4 §,
– 48 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken i fråga om 5 §,
– 1 § lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål i fråga om 6 §,
– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Försök med tillgänglighetsdelgivning
6 §
Tillgänglighetsdelgivning enligt lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål får användas vid Attunda tingsrätt och Solna tingsrätt.
7 §
Information om tillgänglighetsdelgivning enligt 3 § lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål ska lämnas skriftligen. Polismyndigheten får, efter att ha gett Domstolsverket och Åklagarmyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela närmare föreskrifter om vad informationen ska innehålla.
8 §
Handlingar som görs tillgängliga vid tingsrätten enligt 2 § lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål ska samma dag sändas till den tilltalade om det är möjligt och inte bedöms obehövligt. Handlingarna ska sändas på elektronisk väg. Om det inte är möjligt ska de sändas med post till den tilltalades senast kända adress eller folkbokföringsadress.
Den som delger information om tillgänglighetsdelgivning enligt 3 § andra stycket lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål ska fråga den misstänkte till vilken adress handlingar enligt första stycket ska sändas.
9 §
En tilltalad som inställer sig hos tingsrätten för att hämta handlingar som hålls tillgängliga enligt 2 § lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål kan få ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå och omständigheterna i övrigt.
Rätten beslutar om ersättningen och får bevilja förskott. I övrigt gäller vad som i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. är föreskrivet om part enligt 21 kap. 12 § rättegångsbalken.