1 §

Om ett beslut om förverkande har sänts till en myndighet som inte är behörig att ta emot beslutet enligt 3 kap. 5 § lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen, ska den myndigheten vidarebefordra beslutet till Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten ska i så fall underrätta den andra statens behöriga myndighet om detta.

Detsamma gäller andra handlingar som tillhör ett ärende om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande.

8 §

Kronofogdemyndigheten ska underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten, om

1. erkännande och verkställighet har vägrats,

2. det finns risk för att det sammanlagda värdet av det som verkställs kan komma att överstiga det belopp som anges i beslutet om förverkande,

3. uppskov har meddelats och hur långt uppskovet förväntas bli,

4. ett meddelat uppskov har upphört,

5. Kronofogdemyndighetens verkställbarhetsförklaring eller rättens beslut i fråga om erkännande och verkställighet har överklagats,

6. beslut angående verkställigheten har överklagats enligt utsökningsbalkens bestämmelser,

7. en verkställbarhetsförklaring har upphävts, eller

8. ett beslut om förverkande har verkställts samt hur influtna medel ska fördelas mellan staterna.

9 §

Om ett beslut om förverkande avser egendom som är föremål för verkställighet enligt lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut, ska Kronofogdemyndigheten underrätta såväl den åklagare som har meddelat en verkställbarhetsförklaring enligt den lagen som den domstol som har fastställt förklaringen. Underrättelse ska lämnas så fort Kronofogdemyndigheten eller tingsrätten har meddelat beslut i fråga om erkännande och verkställighet enligt lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen.