Utfärdad den 17 oktober 2019
Regeringen föreskriver1) att 43 och 68 §§ förordningen (2013:253) om förbränning av avfall ska ha följande lydelse.
- 1)
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar).
43 §
Mätningar av utsläpp till luft från en förbränningsanläggning ska
i fråga om stoft, totalt organiskt kol, väteklorid, vätefluorid, svaveldioxid, kväveoxider och kolmonoxid göras kontinuerligt, och
i fråga om kvicksilver, kadmium, tallium, antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan, nickel, vanadin, dioxiner och furaner göras minst en gång var tredje månad under anläggningens tolv första driftmånader och därefter minst två gånger per år.
Trots första stycket 1 behöver mätningar av vätefluorid inte göras kontinuerligt, om sådana behandlingssteg används som säkerställer att begränsningsvärdet för utsläpp av väteklorid följs och utsläpp av vätefluorid i stället mäts periodiskt enligt det som gäller för de föroreningar som anges i första stycket 2.
68 §
Från en cementugn som är en samförbränningsanläggning får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte innehålla mer
stoft än det som motsvarar 30 milligram per kubikmeter normal torr gas,
totalt organiskt kol än det som motsvarar 10 milligram organiskt kol per kubikmeter normal torr gas,
väteklorid än det som motsvarar 10 milligram per kubikmeter normal torr gas,
vätefluorid än det som motsvarar 1 milligram per kubikmeter normal torr gas,
svaveldioxid än det som motsvarar 50 milligram per kubikmeter normal torr gas, och
kväveoxider än det som motsvarar 500 milligram per kubikmeter normal torr gas.
Trots första stycket 2 och 5 får totalt organiskt kol och svaveldioxid släppas ut med de större mängder som anges i ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor, om det totala organiska kolet och svaveldioxiden inte härrör från samförbränning av avfall.