4 §

Med anläggning inom el- och fjärrvärmesektorn avses en anläggning vars huvudsakliga aktivitet är att producera el eller fjärrvärme. Med anläggning inom el- och fjärrvärmesektorn avses inte en förbränningsanläggning, oavsett verksamhetsutövare, inom sådan industri som anges i 2 kap. 1 § första stycket 2–6 lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter eller inom övrig tillverkningsindustri eller inom jord-, skogs- eller vattenbruk eller inom sjukhus.

5 §

Med befintlig anläggning avses en anläggning som tagits i drift senast den 30 juni 2006.

6 §

Med exceptionell händelse avses en händelse av teknisk art som inneburit en tillfällig förändring av anläggningens drift, såsom driftstopp, kraftiga driftstörningar till följd av haverier, större ombyggnad eller annan liknande händelse av allvarlig art och vars inverkan på utsläppen under ett kalenderår inneburit en utsläppsminskning som motsvarar minst 10 procent av den genomsnittliga årliga utsläppsmängden för de övriga åren under den fördelningsgrundande perioden. Med exceptionell händelse avses inte en utsläppsförändring som enbart beror på konjunktur-, temperatur- eller nederbördseffekter.

8 §

Med ny deltagare avses en ny anläggning som inte var tagen i drift före den 1 juli 2006. Med ny deltagare avses också en ändring i en befintlig anläggning i fråga om anläggningens art eller funktion eller en utvidgning av en befintlig anläggning, om ändringen eller utvidgningen inte var tagen i drift före den 1 juli 2006.

Med ändring av anläggningens art avses att en ny kategori av produkter tillverkas och med ändring av funktion avses att en ny typ av produktionsprocess används. Med utvidgning av anläggningen avses ökning av installerad produktionskapacitet till följd av teknisk förändring eller utbyggnad av anläggningen eller därmed direkt förknippad verksamhet som är tekniskt sett knuten till verksamheten i anläggningen och som kan påverka utsläppen.

En ändring i eller en utvidgning av en befintlig anläggning skall anses vara en ny deltagare endast om

1. ändringen av anläggningens art eller funktion eller utvidgningen föranleds av rättsakter inom Europeiska gemenskapen, eller

2. ändringen eller utvidgningen är av sådan natur att ett nytt tillstånd, eller för anmälningspliktiga verksamheter en ny anmälan, krävs enligt miljöbalken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken.

Vad som sägs i tredje stycket 1 och 2 gäller inte för anläggningar som inte omfattas av sådan tillstånds- eller anmälningsplikt som anges där, men som med tillämpning av 2 kap. 1 § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter omfattas av tillståndsplikt enligt den lagen.

9 §²⁾

2)

Ändringen innebär bl.a. att första och andra styckena upphävs.

Med råvarurelaterade utsläpp avses utsläpp av koldioxid som frigörs

1. från fossila karbonathaltiga mineral och kolhaltiga fossila additiv vid tillverkning av cementklinker, kalk, glas, mineralull, keramiska produkter, pappersmassa eller järnmalmpellets,

2. från koks eller antracit som används för reduktion av järnmalm till metalliskt järn eller skumning av slagg vid tillverkning av stål i elektrostålverk,

3. vid förbrukning av kolelektroder och injektionskol vid ståltillverkning,

4. vid förbränning av koks vid regenerering av katalysatorer vid mineraloljeraffinaderier,

5. vid förbrukning av lättbensin eller naturgas för vätgasframställning vid mineraloljeraffinaderier,

6. vid förbränning av masugnsgas eller LD-gas i järn- eller stålverk eller förbränningsanläggningar som är anslutna till järn- eller stålverk, och

7. vid förbränning av processgaser eller ventilationsgaser från tillverkningsprocesser i kemisk industri, verkstadsindustri eller annan industri än de som nämns i 2 kap. 1 § första stycket 2–6 lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter.

Med bränslerelaterade utsläpp avses alla utsläpp av koldioxid med fossilt ursprung som inte utgör råvarurelaterade utsläpp.

10 §

Anläggningar som underskrider de kapacitetsgränser som anges i 11–16 §§ omfattas inte av tillståndsplikt för utsläpp av koldioxid enligt 2 kap. 1 § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter.

14 §

Förbränningsanläggning: En anläggning i vilken förbränning sker, oberoende av syftet med förbränningen och oavsett vilket bränsle som används, och som har en installerad tillförd effekt över 20 megawatt.

Med förbränningsanläggning avses även en anläggning

1. i vilken förbränning sker, oavsett vilket bränsle som används, för produktion av hetvatten eller varmvatten och som har en installerad tillförd effekt under 20 megawatt,

2. som är ansluten för leverans till ett fjärrvärmenät med en sammanlagd installerad tillförd effekt över 20 megawatt, och

3. är godkänd av Europeiska kommissionen enligt artikel 24 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG³⁾ , ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/101/EG⁴⁾ .

3)

EUT L 275, 25.10.2003, s. 32 (Celex 32003L0087).

4)

EUT L 338, 13.11.2004, s. 18 (Celex 32004L0101).

För en förbränningsanläggning inom sådan industri som anges i 2 kap. 1 § första stycket 2–6 lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter gäller, om verksamhetsutövaren är densamma, att förbränningsanläggningen omfattas av industrianläggningen.

Med en förbränningsanläggning avses inte en enhet med stationär teknisk utrustning i vilken förbränning sker och som omfattas av tillstånd enligt miljöbalken, eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, att förbränna hushållsavfall eller farligt avfall. Med hushållsavfall och farligt avfall avses detsamma som i 15 kap. 2 § miljöbalken och i avfallsförordningen (2001:1063).

17 §

Om samma verksamhetsutövare utövar flera verksamheter inom samma sektor enligt 2 kap. 2 § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter och inom samma anläggning eller på en och samma plats, skall dessa verksamheters produktionskapacitet räknas samman. I fråga om förbränningsanläggningar skall med produktionskapacitet avses anläggningarnas installerade tillförda effekt.

För förbränningsanläggningar inom annan industri än de som anges i 2 kap. 1 § första stycket 2–6 lagen om handel med utsläppsrätter får de enskilda fasta tekiska enheter i vilka förbränning sker och vars installerade tillförda effekt understiger 3 megawatt undantas från sammanräkning enligt första stycket.

19 §

Ansökan för en befintlig anläggning som tagits i drift före den 1 januari 2002 skall innehålla uppgifter om vilket år driften startade och om utsläppen av koldioxid under åren 1998–2005 samt, där så är tillämpligt, den prognostiserade produktionsvolymen för åren 2008–2012, den årliga produktionsvolymen för åren 1998–2005, tillämpliga emissionsfaktorer för bränslen och material, effektivt värmevärde för bränslen och en beskrivning av exceptionella händelser åren 1998–2003.

Ansökan för en ny deltagare eller för en befintlig anläggning som tagits i drift, ändrats eller utvidgats efter den 1 januari 2002 skall innehålla uppgifter om vid vilken tidpunkt driften startats eller avses att startas, en beskrivning av anläggningen och verksamheten samt den prognostiserade produktionsvolymen och därmed relaterade utsläpp av koldioxid för åren 2008–2012.

21 §

Principerna för tilldelning av utsläppsrätter till befintliga anläggningar följer av 23–25 d och 33 §§. För nya deltagare gäller principerna enligt 26–33 §§.

Den mängd utsläppsrätter som beräknas för befintliga anläggningar tilldelas verksamhetsutövarna för vart och ett av åren 2008–2012. Den mängd utsläppsrätter som beräknas för nya deltagare tilldelas för vart och ett av åren 2008–2012 så att det motsvarar den prognostiserade produktionsnivån under varje år.

21 a §

Befintliga anläggningar tilldelas utsläppsrätter utan betalning för perioden 2008–2012, förutsatt att ansökan kommit in senast den 30 september 2006. Utsläppsrätter tilldelas utan betalning även om ansökan kommit in därefter men senast den 31 oktober 2006, dock endast till motsvarande 90 procent av det antal utsläppsrätter som hade tilldelats om ansökan kommit in senast den 30 september 2006.

Nya deltagare tilldelas utsläppsrätter utan betalning för perioden 2008–2012 fram till dess att den nivå nåtts som anges i 26 § första stycket. Ansökan om tilldelning till en ny deltagare får göras tidigast efter det att regeringen enligt 3 kap. 3 § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter fastställt det slutliga antalet utsläppsrätter och fram till handelsperiodens slut.

Om förutsättningarna för att bli tilldelad utsläppsrätter utan betalning inte är uppfyllda, skall sökanden hänvisas till marknaden för utsläppsrätter.

23 §⁵⁾

5)

Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket upphävs.

Beslut om tilldelning av utsläppsrätter skall grundas på de beräknade genomsnittliga utsläppen av koldioxid per år från respektive anläggning under perioden 1998–2001.

Om anläggningen tagits i drift under perioden 1998–2001 eller om data saknas på grund av att anläggningen bytt verksamhetsutövare under perioden, beräknas genomsnittliga utsläpp för ett mindre antal år, dock minst två, enligt tabellen i bilagan till denna förordning.

Om en eller flera exceptionella händelser inträffat under den fördelningsgrundande perioden enligt första och andra styckena får tilldelningen grundas på de genomsnittliga utsläppen de år då exceptionella händelser inte inträffat. Tilldelningen får dock inte grundas på mindre än två års utsläpp. Om exceptionella händelser inträffat under tre eller fyra år skall genomsnittet baseras på de två år som ger högst tilldelning.

Om en anläggning har tagits i drift under perioden 1 januari 2002–30 juni 2006, eller om en befintlig anläggning under samma period har utvidgats eller ändrats i fråga om anläggningens art eller funktion på ett sätt som enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken krävt nytt tillstånd eller ny anmälan, skall utsläppsrätter tilldelas

1. när det gäller anläggningar inom el- och fjärrvärmesektorn, med utgångspunkt i riktmärken (benchmark) enligt vad som följer av 29–31 §§, och

2. när det gäller anläggningar inom övriga sektorer, med utgångspunkt i bästa möjliga teknik enligt vad som följer av 32 §.

24 §

En verksamhetsutövare som har en anläggning med råvarurelaterade utsläpp och som inte är en ny deltagare får tilldelas utsläppsrätter för en genomsnittlig prognostiserad ökning av råvarurelaterade utsläpp för anläggningen under perioden 2008–2012 i förhållande till de genomsnittliga råvarurelaterade utsläppen under den fördelningsgrundande period som beräknats enligt 23 §.

Beräkningen av utsläppsökningen skall göras med utgångspunkt i den prognostiserade produktion som ger upphov till koldioxidutsläpp och i specifika utsläpp uttryckt i ton koldioxid per produktenhet. De specifika utsläppen beräknas från utfallet i genomsnitt för den fördelningsgrundande perioden med hänsyn tagen till exceptionella händelser.

25 §

Vid granskningen av verksamhetsutövarens egna prognoser för råvarurelaterade utsläpp skall prognoserna jämföras med den historiska produktions- och utsläppsutvecklingen från åren 1998–2001 fram till de senast tillgängliga uppgifterna från företaget. En bedömning skall göras av produktionen under åren 2008–2012 utifrån den installerade kapaciteten och vad som i det enskilda fallet är att betrakta som en rimlig utnyttjandegrad med hänsyn till tekniska och ekonomiska förutsättningar. En jämförelse skall också göras med tillgängliga nationella mikro- och makroekonomiska prognoser och analyser.

Om relevanta ekonomiska och tekniska produktionsförhållanden inte ger stöd för den prognostiserade produktionen, får avdrag från de angivna utsläppsprognoserna göras efter samråd med verksamhetsutövaren.