SFS 2000:389
Förordning om ändring i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten
utfärdad den 31 maj 2000.
Regeringen föreskriver att 3 och 3 a §§ förordningen (1995:1301) om handläggning av skadestånd mot staten skall ha följande lydelse.
3 §1)
- 1)
Senaste lydelse 1998:1575.
Justitiekanslern handlägger anspråk på ersättning med stöd av
– 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken,
– 2 kap. 1 § eller 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen (1972:207), om anspråket grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut,
– lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, dock inte anspråk som avses i 8 § den lagen eller i 3 a § denna förordning,
– 21 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, eller
– 13 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, om anspråket grundas på ett felaktigt beslut eller en underlåtenhet att meddela beslut.
3 a §2)
- 2)
Senaste lydelse 1998:1575.
Rikspolisstyrelsen handlägger anspråk på ersättning med stöd av 5 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, om anspråket grundas på att någon varit
gripen med anledning av misstanke om brott men inte anhållen,
hämtad eller medtagen till förhör eller kvarhållen för förhör, eller
omhändertagen enligt 6 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete eller tagen i förvar enligt 8 § samma lag.
Riksåklagaren handlägger anspråk på ersättning med stöd av 5 § lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, om anspråket grundas på att någon varit anhållen.