1 §

Statistiska centralbyrån ska varje utjämningsår beräkna

1. skatteutjämningsunderlag, standardkostnad och strukturkostnad enligt 3 § lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning,

2. inkomstutjämningsbidrag enligt 5 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,

3. inkomstutjämningsavgift enligt 6 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,

4. kostnadsutjämningsbidrag enligt 9 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,

5. kostnadsutjämningsavgift enligt 10 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,

6. strukturbidrag enligt 11 och 12 §§ lagen om kommunalekonomisk utjämning,

7. införandebidrag enligt 13 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,

8. regleringsbidrag enligt 15 § lagen om kommunalekonomisk utjämning, och

9. regleringsavgift enligt 16 § lagen om kommunalekonomisk utjämning.

2 §¹⁾

1)

Senaste lydelse 2012:704.

Vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för kommuner och för landsting ska följande länsvisa skattesatser tillämpas.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 19,60 procent vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för kommuner.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 9,48 procent vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för landsting.

3 §²⁾

2)

Senaste lydelse 2012:704.

Vid beräkning av inkomstutjämningsavgifter för kommuner och för landsting för den del av det uppräknade skatteunderlaget som överstiger 125 procent av den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet invånare i kommunen respektive landstinget ska följande länsvisa skattesatser tillämpas.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen, för den del av det uppräknade skatteunderlaget som överstiger 125 procent av den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet invånare i kommunen, 17,54 procent vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för kommuner.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen, för den del av det uppräknade skatteunderlaget som överstiger 125 procent av den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet invånare i kommunen, 8,95 procent vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för landsting.

3 a §

Vid beräkning av inkomstutjämningsavgifter för kommuner och för landsting för den del av det uppräknade skatteunderlaget som utgör högst 125 procent av den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet invånare i kommunen respektive landstinget ska följande länsvisa skattesatser tillämpas.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen, för den del av det uppräknade skatteunderlaget som utgör högst 125 procent av den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet invånare i kommunen, 12,38 procent vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för kommuner.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen, för den del av det uppräknade skatteunderlaget som utgör högst 125 procent av den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet invånare i kommunen, 6,32 procent vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för landsting.

6 §³⁾

3)

Senaste lydelse 2011:680.

En kommuns standardkostnad för förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800) beräknas genom att två åldersersättningar för barn i åldersgrupperna 1–5 år respektive 6–12 år summeras. Summan multipliceras med en korrigeringsfaktor.

Åldersersättningarna beräknas enligt följande. Andelen barn i kommunen i respektive åldersgrupp multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i landet. Genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, som anges i bilagan till denna förordning.

För åldersgruppen 1–5 år korrigeras skillnader i vistelsetid genom ett tillägg till eller avdrag från åldersersättningen. Tillägg och avdrag för skillnader i vistelsetid baseras på den genomsnittliga vistelsetiden år 2005 för den kommungrupp som kommunen tillhörde enligt 2005 års kommungruppsindelning, och reduceras med 50 procent. För åldersgruppen 6–12 år korrigeras skillnader i inskrivningsgrad genom ett tillägg till eller avdrag från åldersersättningen. Tillägg och avdrag för skillnader i inskrivningsgrad baseras på den genomsnittliga andelen inskrivna 6–12-åringar i fritidshem för den kommungrupp som kommunen tillhörde enligt 2011 års kommungruppsindelning. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag från tilläggen till eller avdragen från respektive åldersersättning, som beräknas så att summan av avdragen från respektive åldersersättning motsvarar summan av tilläggen till denna.

Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, som anges i bilagan till denna förordning.

7 §

En kommuns standardkostnad för förskoleklass och grundskola beräknas genom att andelen barn i kommunen i åldersgrupperna 6 och 7–15 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i landet. Genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för förskoleklass respektive grundskola, som anges i bilagan till denna förordning.

För kostnader som avser modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk beräknas ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån andelen barn med utländsk bakgrund i åldersgruppen 7–15 år i kommunen multiplicerad med en genomsnittlig kostnad per barn i åldersgruppen 7–15 år i landet för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk. Från detta tillägg görs avdrag för den genomsnittliga ersättningen per invånare för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk.

Kommuner som har merkostnader för små skolor och skolskjutsar får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretisk organisation av skolor i olika storlekar och kostnadsklasser, med elevernas geografiska spridning i kommunen år 2009 som grund. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

8 §

En kommuns standardkostnad för gymnasieskola beräknas genom att andelen ungdomar i kommunen i åldersgruppen 16–18 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per invånare i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för gymnasieskola, som anges i bilagan till denna förordning.

Kommuner som har merkostnader för resor och inackordering av gymnasieelever samt för små gymnasieskolor får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av skolor med hänsyn till befolkningens bosättningsmönster år 2009 samt utifrån en beräknad kostnad för resor, inackordering och små gymnasieskolor. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

Kommuner får ett tillägg till eller avdrag från den enligt första stycket beräknade kostnaden på grund av elevernas programval. Tillägget eller avdraget beräknas utifrån den genomsnittliga kostnaden två år före och tre år före utjämningsåret för de program som kommunens elever har valt.

9 §

En kommuns standardkostnad för individ- och familjeomsorg beräknas utifrån andelen arbetslösa utan ersättning, andelen lågutbildade personer födda i Sverige i åldern 20–40 år, roten ur tätortsbefolkningen i kommunen, andelen av befolkningen boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975 och andelen av befolkningen som fått ekonomiskt bistånd under en längre tid än sex månader.

Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.

Standardkostnaden för modellen multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör standardkostnaden för individ- och familjeomsorg. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för individ- och familjeomsorg, som anges i bilagan till denna förordning.

13 §

En kommuns standardkostnad för barn och ungdomar med utländsk bakgrund beräknas utifrån andelen barn och ungdomar i åldern 0–19 år som är födda eller som har minst en förälder född utanför Norden och de länder som var medlemmar i EU år 2003.

Andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund beräknas på församlingsnivå per den 31 december 2009.

Ersättning beräknas utifrån de församlingar som har en högre andel barn och ungdomar med utländsk bakgrund jämfört med riksgenomsnittet. Ersättningen beräknas som 75 kronor per invånare i dessa församlingar för varje procentenhet som andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund i församlingarna överstiger den genomsnittliga andelen för landet.

14 §

En kommuns standardkostnad för äldreomsorg beräknas utifrån summan av följande komponenter:

• en korrigerad åldersersättning baserad på civilstånd,

• korrigering för skillnader i dödlighet,

• tillägg för personer födda utanför Norden,

• tillägg för institutionsboende i glesbygd, och

• tillägg för hemtjänst i glesbygd.

Den korrigerade åldersersättningen beräknas enligt följande. Andelen gifta respektive ej gifta personer i kommunen i åldersgrupperna 65–79, 80–89 samt 90 år och äldre multipliceras med en genomsnittlig kostnad per person för respektive grupp. Därefter summeras produkterna. Summan multipliceras med en korrigeringsfaktor, vars värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för äldreomsorg, som anges i bilagan till denna förordning.

För kommuner som har fler avlidna personer än förväntat under en femårsperiod beräknas ett tillägg, som baseras på åldersersättningen per person i åldersgruppen 65 år och äldre. Med förväntat antal avlidna avses hur många personer som förväntas avlida per kommun om dödligheten skulle vara lika stor per ålder som riksgenomsnittet. För övriga kommuner beräknas på motsvarande sätt i stället ett avdrag, med den skillnaden att avdraget reduceras med 50 procent. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag från tillägget eller avdraget för skillnader i dödlighet, som beräknas så att summan av avdragen för skillnader i dödlighet motsvarar summan av tilläggen för skillnader i dödlighet.

För andelen personer i åldersgruppen 65 år och äldre som är födda utanför Norden beräknas för varje kommun ett tillägg, som uppgår till fem procent av genomsnittskostnaden per person i åldersgruppen 65 år och äldre. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

För de kommuner som har en glesbygdsfaktor som är lägre än 0,8 beräknas ett tillägg för institutionsboende i glesbygd. Glesbygdsfaktorn baseras på tätortsgrad och antalet invånare per kvadratkilometer. Närmare anvisningar om beräkningarna ges i bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.