SFS 2001:48
Förordning om ändring i förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika
utfärdad den 22 februari 2001.
Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika1) dels att 5 § skall ha följande lydelse, dels att det i förordningen skall införas två nya paragrafer, 5 a och 5 b §§, av följande lydelse.
- 1)
Förordningen omtryckt 1993:784.
5 §2)
- 2)
Senaste lydelse 1999:782.
Läkemedelsverket får, i andra avseenden än som anges i 5 a §, meddela föreskrifter om begränsningar i resandes rätt enligt 3 § andra stycket lagen (1992:860) om kontroll av narkotika att utan tillstånd föra in narkotiska läkemedel i Sverige.
Läkemedelsverket får medge undantag i särskilt fall från föreskrifter som meddelats med stöd av första stycket.
5 a §
En resande från en av de stater som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen), eller från en stat som antingen slutit avtal om samarbete enligt konventionen med dessa stater eller som efter beslut av Europeiska unionens råd skall tillämpa konventionen, får utan tillstånd föra in narkotiska läkemedel i Sverige, om
medlen är avsedda för medicinskt ändamål och den resandes personliga bruk, och
en behörig myndighet i den resandes hemland har utfärdat ett sådant intyg som avses i artikel 75 i konventionen.
Narkotiska läkemedel får vid varje enskild inresa medföras i en mängd som står i relation till resans längd. Mängden får inte i något fall överskrida vad som motsvarar 30 dagars förbrukning.
5 b §
Läkemedelsverket får för personer som är bosatta i Sverige utfärda sådana intyg som avses i artikel 75 i Schengenkonventionen. Ett intyg får utfärdas att gälla för en period om högst 30 dagar.