1 §

Föreskrifter om lokala kriminalvårdsmyndigheter, häktes- och anstaltsorganisationen samt indelningen i kriminalvårdsregioner finns i förordningen (1990:1018) med instruktion för kriminalvårdsverket.

2 §

Överläkare vid psykiatrisk avdelning vid kriminalvårdsanstalt har, när det gäller behandlingen av de på avdelningen intagna, samma befogenheter som chefen för en lokal kriminalvårdsmyndighet har.

7 §²⁾

2)

Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Vid kriminalvårdsanstalt skall det finnas ett behandlingskollegium med uppgift att som rådgivande organ handlägga frågor om de intagnas behandling.

Behandlingskollegiet skall medverka vid utformningen av behandlingsplanen. Kollegiets medverkan skall särskilt avse frågor om den intagnes deltagande i särskilt anordnad verksamhet som syftar till att motverka brott eller missbruk och annan lämplig sysselsättning som såvitt möjligt främjar utsikterna för den intagne att efter frigivningen inordna sig i samhället. Den skall också särskilt avse frågor om den intagnes arbetsplacering, undervisning, utbildning, arbetsträning, permissioner, frigång, förflyttning, fritidsverksamhet, vistelse utanför anstalt enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och övriga frågor om förberedelser inför frigivning.

11 §³⁾

3)

Senaste lydelse 1995:494. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall förbereda villkorlig frigivning. Myndigheten skall, om det behövs, samråda med arbetsförmedlingen och med de sociala och andra myndigheter eller organisationer samt enskilda personer som kan främja den intagnes anpassning i samhället.

Om den intagne är placerad i en anstalt som ingår i en annan lokal kriminalvårdsmyndighet än den som skall ansvara för övervakningen, skall den myndighet i vilken anstalten ingår förbereda den villkorliga frigivningen i samverkan med den myndighet som skall ansvara för övervakningen.

I fråga om den som genomgår ett fängelsestraff på sådan tid att villkorlig frigivning inte kan komma i fråga, skall vid förberedande av hans frigivning första stycket tillämpas om det behövs med hänsyn till den intagnes personliga förhållanden.

12 §⁴⁾

4)

Senaste lydelse 1995:494. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

En intagen som har dömts till fängelse i lägst två år bör endast om det finns särskilda skäl beviljas normalpermission med stöd av 32 § första stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt innan den intagne har avtjänat sex månader av straffet. Har den intagne varit häktad räknas i dessa sex månader in den tid som den intagne har varit häktad i omedelbar anslutning till att den intagne påbörjat verkställigheten av straffet. Kriminalvårdsstyrelsen kan dock föreskriva att viss tid av straffet bör ha avtjänats i anstalt innan permissionen beviljas.

En intagen som avses i första stycket bör inte annat än om det finns särskilda skäl beviljas normalpermission som avses i samma stycke eller medgivande som avses i 11 § och 14 § andra stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, om den intagne har dömts för brott som innefattar användande av våld, hot eller tvång för politiska syften.

13 §⁵⁾

5)

Senaste lydelse 1995:494. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Den lokala kriminalvårdsmyndighet som skall ansvara för övervakningen skall i god tid före en villkorlig frigivning pröva om den intagne efter frigivningen skall stå under övervakning. Om myndigheten beslutar om övervakning, skall övervakare förordnas i så god tid att övervakaren hinner utföra de förberedelser som behövs för att fullgöra uppdraget.

Till övervakare förordnas en handläggande tjänsteman vid myndigheten eller en annan lämplig person. Den dömde bör lämnas tillfälle att yttra sig om valet av övervakare.

Övervakare skall ges tillfälle att i nödvändig utsträckning besöka den intagne i anstalten. Den intagnes kontakter med övervakaren skall främjas.

15 §

Den lokala kriminalvårdsmyndighet med frivård som har sitt verksamhetsområde där den frigivne skall vara bosatt efter frigivningen, eller om detta inte kan utrönas, där den frigivne kan antas komma att vistas närmast efter frigivningen, skall ansvara för övervakningen.

Om det råder tvekan om vilken lokal kriminalvårdsmyndighet som är ansvarig, avgörs frågan av Kriminalvårdsstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, av regionmyndigheten.

16 §

Om den intagne är placerad i en anstalt som ingår i en annan lokal kriminalvårdsmyndighet än den som skall ansvara för övervakningen, skall den myndighet i vilken anstalten ingår så snart som möjligt meddela den myndighet som skall ansvara för övervakningen om tidpunkten för villkorlig frigivning och om ändring av denna tidpunkt.

19 §

Med de undantag som följer av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt får Kriminalvårdsstyrelsen överlämna sin befogenhet att besluta i särskilda fall enligt lagen eller denna förordning åt någon annan kriminalvårdsmyndighet eller åt någon tjänsteman inom kriminalvården. Detta gäller dock inte

1. beslut i fråga om de villkor som avses i 7 § tredje stycket lagen om kriminalvård i anstalt,

2. beslut i fråga om placering i eller vistelse utanför anstalt av en intagen som det har meddelats förordnande om enligt 31 § nämnda lag eller som har dömts för brott som innefattar användande av våld, hot eller tvång i politiska syften.

Om styrelsen tillåter det, får chefen för en kriminalvårdsmyndighet överlämna åt någon annan tjänsteman vid myndigheten att fatta beslut i chefens ställe. Chefen för den lokala kriminalvårdsmyndigheten får dock inte överlämna åt någon annan att fatta beslut som avses i 21 § denna förordning om att senarelägga villkorlig frigivning. Detta hindrar inte att den som tjänstgör eller inträder som ställföreträdare enligt 23 § verksförordningen (1995:1322) fattar besluten.

20 §⁶⁾

6)

Ändringen innebär bl.a. att andra punkten upphävs.

Har Kriminalvårdsstyrelsen överlämnat åt någon annan kriminalvårdsmyndighet att besluta om intagning i anstalt skall den myndigheten underrätta styrelsen innan beslut fattas om intagning av

1. den som undergår eller skall undergå fängelse i lägst två år,

2. den som i annat fall än som avses i punkten 1 har dömts för brott som innefattar användande av våld, hot eller tvång för politiska syften.

21 §⁷⁾

7)

Senaste lydelse 1993:966.

Kriminalvårdsstyrelsen får föreskriva att de lokala kriminalvårdsmyndigheterna får fatta beslut som avses i 26 kap. 9 § första stycket brottsbalken om att skjuta upp eller senarelägga villkorlig frigivning.

35 §⁸⁾

8)

Senaste lydelse 1995:494.

Övervakningsnämnden kan överlämna åt den lokala kriminalvårdsmyndigheten att i brådskande fall eller när det finns särskild anledning till det besluta om vistelse utanför anstalt enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Detta gäller även i fall som avses i 34 § denna förordning.

37 §

Meddelar den lokala kriminalvårdsmyndigheten eller övervakningsnämnden beslut med stöd av överlämnande enligt 34 §, skall Kriminalvårdsnämnden snarast underrättas om detta.

Om beslut som en lokal kriminalvårdsmyndighet meddelar med stöd av överlämnande enligt 35 § skall anstalten snarast underrätta övervakningsnämnden och, i fall som avses i 35 § andra meningen, Kriminalvårdsnämnden.

37 a §

Om Kriminalvårdsstyrelsen tillåter det, får en överläkare vid en psykiatrisk avdelning vid en kriminalvårdsanstalt överlämna sin befogenhet enligt 2 § åt chefen vid den lokala kriminalvårdsmyndigheten.

39 b §⁹⁾

9)

Senaste lydelse 1995:494.

Egendom som skall tas om hand i samband med kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan undersökning eller i enlighet med 64 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den intagne och den som har verkställt omhändertagandet. Vägrar den intagne att skriva under skall om det är möjligt ytterligare en tjänsteman skriva under förteckningen. Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall, om inte något annat är särskilt föreskrivet, se till att egendomen förvaras på ett betryggande sätt.

40 §

Efter framställning av en intagen eller annars när det finns anledning får Kriminalvårdsnämnden ändra vad en lokal kriminalvårdsmyndighet eller övervakningsnämnd har beslutat i fall som avses i 34 § och övervakningsnämnden ändra vad en lokal kriminalvårdsmyndighet har beslutat i fall som avses i 35 §.