15 §

Naturvårdsverket skall föra den förteckning över naturområden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken.

Förteckningen skall omfatta de områden som regeringen har

1. förklarat som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 § miljöbalken,

2. föreslagit att ingå i det europeiska nät av sådana särskilda bevarandeområden, Natura 2000, som avses i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter²⁾ , senast ändrat genom direktiv 97/62/EG³⁾ ,

3. beslutat skall föras upp på förteckningen med anledning av att Europeiska gemenskapernas kommission inlett ett samrådsförfarande enligt artikel 5 i direktiv 92/43/EEG,

4. beslutat skall föras upp på förteckningen med anledning av ett internationellt åtagande eller nationellt mål om skydd för områden.

2)

EGT L 206, 22.7.1992, s. 7 (Celex 31992L0043).

3)

EGT L 305, 8.11.1997, s. 42 (Celex 31997L0062).

Förteckningen skall kungöras på det sätt som gäller för författningar som utfärdas av Naturvårdsverket. Kartor som utvisar områdenas avgränsningar skall finnas tillgängliga hos Naturvårdsverket. Naturvårdsverket skall se till att berörda länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser har tillgång till förteckningen och kartorna samt får kännedom om tillägg och ändringar som görs i dem.

16 §

Myndigheterna skall prioritera skyddsarbetet för de områden som har förtecknats enligt 15 §. Inom ramen för sina befogenheter och ansvarsområden skall myndigheterna vidta de åtgärder som behövs eller är lämpliga med hänsyn till det skyddsintresse som föranlett att ett område förtecknats. I fråga om sådana områden som avses i 15 § andra stycket 1–3 skall myndigheterna särskilt bevaka att en gynnsam bevarandestatus bibehålls eller återställs för berörda livsmiljöer och arter. Särskild hänsyn skall tas till prioriterade arter och prioriterade livsmiljötyper.

Med prioriterad art och prioriterad livsmiljötyp avses en sådan art eller livsmiljötyp som i bilagan till artskyddsförordningen (1998:179) eller bilaga 3 till denna förordning har markerats med P.

Med bevarandestatus för en livsmiljö avses summan av de faktorer som påverkar en livsmiljö och dess typiska arter och som på lång sikt kan påverka dess naturliga utbredning, struktur och funktion samt de typiska arternas överlevnad på lång sikt. En livsmiljös bevarandestatus anses gynnsam när

1. dess naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde och de ytor den täcker inom detta område är stabila eller ökande,

2. den särskilda struktur och de särskilda funktioner som är nödvändiga för att den skall kunna bibehållas på lång sikt finns och sannolikt kommer att finnas under en överskådlig framtid, och

3. bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam.

Med bevarandestatus för en art avses summan av de faktorer som påverkar den berörda arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och mängden hos dess populationer. En arts bevarandestatus anses gynnsam när

1. uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö,

2. artens naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och

3. det finns och sannolikt kommer att fortsätta att finnas en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer skall bibehållas på lång sikt.

17 §

I fråga om de områden som har förtecknats enligt 15 § första stycket 1–3 skall länsstyrelserna upprätta beskrivningar av bevarandesyftet samt de livsmiljöer och arter för vilka en gynnsam bevarandestatus skall upprätthållas eller återställas. Beskrivningarna skall vara ägnade att underlätta sådana prövningar som avses i 7 kap. 28 a–29 §§ miljöbalken. Beskrivningarna skall vara tillgängliga för allmänheten och andra som är berörda eller har intresse av dem.

18 §

Bestämmelserna i 12 kap. 1–3 §§ plan- och bygglagen (1987:10) skall tillämpas på beslut att lämna lov eller förhandsbesked i fråga om verksamheter eller åtgärder som kan påverka miljön i ett naturområde som avses i 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 miljöbalken.

19 §

Myndigheter som meddelar ett beslut som kan påverka miljön i ett naturområde som avses i 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 miljöbalken skall särskilt bevaka att en gynnsam bevarandestatus upprätthålls för de livsmiljöer och arter som behöver skyddas i området. Innan ett sådant beslut meddelas, skall myndigheten ha gjort en bedömning av beslutets konsekvenser för det ifrågavarande naturområdet. Bedömningen skall avse de förhållanden som anges i 16 §.

20 §

Om en tillåtlighetsprövning enligt 7 kap. 29 § miljöbalken avser en verksamhet eller åtgärd som kan påverka miljön i ett område som innehåller en prioriterad art eller en prioriterad livsmiljötyp, får vid prövningen endast beaktas sådana omständigheter som rör

1. människors hälsa,

2. den allmänna säkerheten,

3. väsentliga miljöskyddsintressen, eller

4. andra tvingande förhållanden som har ett allt överskuggande allmänintresse.

I fråga om sådana omständigheter som avses i första stycket 4 skall Europeiska gemenskapernas kommission beredas tillfälle att yttra sig innan ärendet avgörs.

Med prioriterad art och prioriterad livsmiljötyp avses en sådan art eller livsmiljötyp som i bilagan till artskyddsförordningen (1998:179) eller bilaga 3 till denna förordning har markerats med P.

20 a §

I tillståndsärenden där kompensationsåtgärder krävs enligt 7 kap. 29 § miljöbalken skall tillståndsmyndigheten underrätta Europeiska gemenskapernas kommission om de kompensationsåtgärder som vidtagits.

25 a §

Myndigheter som enligt 7 kap. miljöbalken fattar beslut om ett sådant områdesskydd som berör fiske och vattenbruk skall samråda med Fiskeriverket innan beslutet fattas.