1 §

Syftet med denna förordning är att förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt begränsas till den nivå som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå.

Förpackningar skall därför utformas, framställas och saluföras på ett sådant sätt att de kan återanvändas eller återvinnas, även materialutnyttjas, så att inverkan på miljön begränsas när förpackningsavfallet eller restprodukterna från hanteringen av förpackningsavfallet bortskaffas.

Förpackningar skall vidare framställas på ett sådant sätt att utsläppen av skadliga ämnen minimeras när förpackningarna, förpackningsavfallet eller restprodukterna från hanteringen deponeras eller förbränns.

2 §

Denna förordning skall med undantag för 8–10 §§ inte tillämpas på dryckesförpackningar av aluminium eller flaskor för konsumtionsfärdig dryck av polyetylentereftalat (PET). För dessa förpackningsslag gäller i övrigt lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium och lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar.

Vad som sägs i 4–6 a §§ om insamling, sortering och borttransport skall inte tillämpas på förpackningar som på grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall enligt förordningen (1996:971) om farligt avfall. Om sådant avfall finns bestämmelser i den förordningen.

3 §

I denna förordning används följande begrepp med de betydelser som här anges:

1. Förpackningar: Alla produkter, oavsett material, som framställs för att innehålla, skydda, hantera, leverera och presentera varor; från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare och konsument. Även engångsartiklar som används i detta syfte skall betraktas som förpackningar.

Med förpackningar avses dock endast förpackningar som är utformade på ett sådant sätt att de

a) på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten (konsumentförpackningar eller primära förpackningar),

b) på försäljningsstället omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter, oavsett om dessa säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren eller konsumenten eller om de endast används som komplement till hyllorna på försäljningsstället, och de kan tas bort utan att det påverkar produktens egenskaper (gruppförpackningar eller sekundära förpackningar),

c) underlättar hantering och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid fysisk hantering eller transportskador (transportförpackningar eller tertiära förpackningar).

Transportförpackningar omfattar inte väg-, järnvägs-, fartygs- och flygfraktcontainrar.

2. Förpackningsavfall: Förpackningar och förpackningsmaterial som omfattas av definitionen i 15 kap. 1 § första stycket och bilaga 1 till 1 § renhållningsförordningen (1998:902). Som sådant avfall skall dock inte anses restprodukter från produktionen.

3. Producent: Den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in eller säljer en förpackning eller en vara som är innesluten i en sådan förpackning.

4. Återanvändning: Varje förfarande varigenom förpackningar som är utformade för att användas på nytt minst ett visst antal gånger, återfylls eller återanvänds i samma syfte som de är utformade för. Återanvändningen skall ske med eller utan stöd av de hjälpprodukter som finns på marknaden och som möjliggör återfyllning av förpackningen. Återanvända förpackningar blir förpackningsavfall när de inte längre kan återanvändas.

5. Återvinning: Varje tillämpligt förfarande som avses i bilaga 3 till 2 § renhållningsförordningen (1998:902).

6. Materialutnyttjande: En upparbetning i en produktionsprocess av avfallsmaterialet till det ursprungliga ändamålet eller till andra ändamål. I begreppet ingår biologisk behandling. Energiutvinning ingår inte i begreppet.

7. Energiutvinning: Användning av brännbart förpackningsavfall för att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall, men med utnyttjande av värmen.

8. Biologisk behandling: Aerob (syrekrävande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av förpackningsavfallet. Behandlingen skall ske under kontrollerade förhållanden och med användning av mikroorganismer, varvid stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras. Deponering av avfallet skall inte betraktas som en biologisk behandling.

9. Hantering av förpackningsavfall: Insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag.

10. Bortskaffande: De förfaranden som anges i bilaga 4 till renhållningsförordningen (1998:902).

4 §

En producent skall se till att lämpliga insamlingssystem tillhandahålls för att underlätta för hushåll och andra att från hushållsavfall och annat avfall sortera ut förpackningar. Producenten skall samråda med kommunen i frågor som rör insamlingssystem för borttransportering av förpackningsavfall.

Producenten skall också informera hushåll och andra om sortering, insamling och borttransportering av använda förpackningar. Producenten skall vidare informera hushåll och andra om innebörden av de förpackningsmärkningar som har beslutats med stöd av artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall¹⁾ och som finns på marknaden.

1)

EGT nr L 365, 31.12.1994, s. 10 (Celex 394L0062).

5 §

Hushåll och andra förbrukare skall sortera ut förpackningar från hushållsavfall och annat avfall och lämna dem för borttransport i de insamlingssystem som producenterna tillhandahåller.

6 §

Producenterna skall se till att utsorterade förpackningar som hushållen och andra förbrukare har lämnat i producenternas insamlingssystem transporteras bort samt återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt.

Producenterna skall se till att förpackningar som används i Sverige i första hand återanvänds om detta är miljömässigt motiverat.

För att förpackningar skall anses vara återanvändningsbara skall följande gälla:

1. Förpackningarnas fysiska egenskaper och utformning skall vara av sådan art att de kan återanvändas ett antal gånger under normalt förutsebara användningsförhållanden.

2. Det skall vara möjligt att behandla de använda förpackningarna i enlighet med hygien- och säkerhetskrav för arbetstagare.

3. Förpackningarna skall vara återvinningsbara, när de inte längre återanvänds och därmed blir avfall.

6 a §

När utsorterade förpackningar enligt 6 § skall transporteras genom en producents försorg, får inte någon annan än producenten eller den producenten anlitar för ändamålet ta befattning med transporten.

8 §

Producenterna skall se till att förpackningar tas om hand på det sätt och i den omfattning som anges i det följande fram till och med den 29 juni 2001. För tid därefter gäller 9 §.

Förpackningsslag	Återanvändning eller materialutnyttjande, exklusive biologisk behandling, i viktprocent
Förpackningar av aluminium, dock inte dryckesförpackningar	50 %
Förpackningar av papp, papper och kartong	30 %
Förpackningar av wellpapp	65 %
Förpackningar av plast, dock inte flaskor för konsumtionsfärdig dryck av PET	30 %
Förpackningar av stålplåt	50 %
Returförpackningar av glas för öl och läsk fyllda i Sverige	95 % återanvändning
Returförpackningar av glas för vin och sprit fyllda i Sverige	90 % återanvändning
Övriga förpackningar av glas	70 %
Dryckesförpackningar av aluminium	90 %
Dryckesflaskor av PET	90 %

11 §

I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om tillsyn.