2 §¹⁾

1)

Senaste lydelse 1998:949.

Denna förordning skall med undantag för 8–10 §§ inte tillämpas på dryckesförpackningar av aluminium eller flaskor för konsumtionsfärdig dryck av polyetylentereftalat (PET). För dessa förpackningsslag gäller i övrigt lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium och lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar.

Vad som sägs i 4–6 a §§ om insamling, sortering och borttransport skall inte tillämpas på förpackningar som på grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). Om sådant avfall finns bestämmelser i den förordningen.

3 §²⁾

2)

Senaste lydelse 1998:949.

I denna förordning används följande begrepp med de betydelser som här anges:

1. Förpackningar: Alla produkter, oavsett material, som framställs för att innehålla, skydda, hantera, leverera och presentera varor; från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare och konsument. Även engångsartiklar som används i detta syfte skall betraktas som förpackningar.

   Med förpackningar avses dock endast förpackningar som är utformade på ett sådant sätt att de

   1. på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten (konsumentförpackningar eller primära förpackningar),

   2. på försäljningsstället omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter, oavsett om dessa säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren eller konsumenten eller om de endast används som komplement till hyllorna på försäljningsstället, och de kan tas bort utan att det påverkar produktens egenskaper (gruppförpackningar eller sekundära förpackningar),

   3. underlättar hantering och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid fysisk hantering eller transportskador (transportförpackningar eller tertiära förpackningar).

   Transportförpackningar omfattar inte väg-, järnvägs-, fartygs- och flygfraktcontainrar.

2. Förpackningsavfall: Förpackningar och förpackningsmaterial som är avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). Som sådant avfall skall dock inte anses restprodukter från produktionen.

3. Producent: Den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in eller säljer en förpackning eller en vara som är innesluten i en sådan förpackning.

4. Återanvändning: Varje förfarande varigenom förpackningar som är utformade för att användas på nytt minst ett visst antal gånger, återfylls eller återanvänds i samma syfte som de är utformade för. Återanvändningen skall ske med eller utan stöd av de hjälpprodukter som finns på marknaden och som möjliggör återfyllning av förpackningen. Återanvända förpackningar blir förpackningsavfall när de inte längre kan återanvändas.

5. Återvinning: Varje tillämpligt förfarande som avses i bilaga 4 till avfallsförordningen (2001:1063).

6. Materialutnyttjande: En upparbetning i en produktionsprocess av avfallsmaterialet till det ursprungliga ändamålet eller till andra ändamål. I begreppet ingår biologisk behandling. Energiutvinning ingår inte i begreppet.

7. Energiutvinning: Användning av brännbart förpackningsavfall för att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall, men med utnyttjande av värmen.

8. Biologisk behandling: Aerob (syrekrävande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av förpackningsavfallet. Behandlingen skall ske under kontrollerade förhållanden och med användning av mikroorganismer, varvid stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras. Deponering av avfallet skall inte betraktas som en biologisk behandling.

9. Hantering av förpackningsavfall: Insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag.

10. Bortskaffande: De förfaranden som anges i bilaga 5 till avfallsförordningen (2001:1063).