SFS 2005:221

Förordning om ändring i förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar

utfärdad den 14 april 2005.

Regeringen föreskriver¹⁾ i fråga om förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar

1): Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/12/EG av den 11 februari 2004 om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (EUT L 47, 18.2.2004, s. 26, Celex 32004L0012).

dels att den nuvarande bilagan skall betecknas bilaga 1,

dels att 1, 2, 3, 8 och 10 §§ och den nya bilaga 1 skall ha följande lydelse,

dels att det i förordningen skall införas en ny bilaga, bilaga 2, av följande lydelse.

1 §²⁾

2): Senaste lydelse 2004:558.

Syftet med denna förordning är att

förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt begränsas till den nivå som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå,
producenter skall anordna system för insamling av allt förpackningsavfall som uppkommer,
förpackningsavfall skall tas om hand på ett miljömässigt godtagbart sätt och
nå de återvinningsmål för insamlat förpackningsavfall som anges i bilaga 1 till denna förordning.

2 §³⁾

3): Senaste lydelse 2004:558.

Denna förordning skall med undantag för 1 § 4 och 10 § inte tillämpas på förpackningar som omfattas av kravet i 2 § förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar.

Vad som sägs i 4–6 a §§ om insamling, sortering och borttransport skall inte tillämpas på förpackningar som på grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). Om sådant avfall finns bestämmelser i den förordningen.

3 §⁴⁾

4): Senaste lydelse 2001:1070.

I denna förordning har följande termer och uttryck den betydelse som anges här:

Förpackning: En produkt som framställts för att innehålla, skydda eller presentera varor eller för att användas för att leverera eller på annat sätt hantera varor, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare och konsument, om produkten enligt bilaga 2 till denna förordning är en konsumentförpackning (primär förpackning), gruppförpackning (sekundär förpackning) eller transportförpackning (tertiär förpackning). Även en engångsartikel som används i detta syfte skall betraktas som en förpackning.
Förpackningsavfall: Förpackningar och förpackningsmaterial som är avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). Som sådant avfall skall dock inte anses restprodukter från produktionen.
Producent: Den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in eller säljer en förpackning eller en vara som är innesluten i en sådan förpackning.
Återanvändning: Varje förfarande varigenom förpackningar som är utformade för att användas på nytt minst ett visst antal gånger, återfylls eller återanvänds i samma syfte som de är utformade för. Återanvändningen skall ske med eller utan stöd av de hjälpprodukter som finns på marknaden och som möjliggör återfyllning av förpackningen. Återanvända förpackningar blir förpackningsavfall när de inte längre kan återanvändas.
Återvinning: Varje tillämpligt förfarande som avses i bilaga 4 till avfallsförordningen (2001:1063).
Materialutnyttjande: En upparbetning i en produktionsprocess av avfallsmaterialet till det ursprungliga ändamålet eller till andra ändamål. I begreppet ingår biologisk behandling. Energiutvinning ingår inte i begreppet.
Energiutvinning: Användning av brännbart förpackningsavfall för att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall, men med utnyttjande av värmen.
Biologisk behandling: Aerob (syrekrävande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av förpackningsavfallet. Behandlingen skall ske under kontrollerade förhållanden och med användning av mikroorganismer, varvid stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras. Deponering av avfallet skall inte betraktas som en biologisk behandling.
Hantering av förpackningsavfall: Insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag.
Bortskaffande: De förfaranden som anges i bilaga 5 till avfallsförordningen (2001:1063).

8 §⁵⁾

5): Senaste lydelse 2004:558.

När en kommun informerar hushållen om avfallshanteringen inom kommunen skall informationen i fråga om förpackningar innehålla upplysningar om

syftet enligt 1 § med insamlingen,
skyldigheten att sortera ut förpackningsavfall i enlighet med 5 § och anvisningar om hur sorteringen skall gå till,
de insamlingssystem som hushållen har tillgång till,
målen i bilaga 1 till denna förordning, och
de återvinningsresultat som sorteringen bidrar till.

10 §⁶⁾

6): Senaste lydelse 2004:558.

En producent skall till Naturvårdsverket lämna

uppgift om resultatet av insamlingsverksamheten, återanvändningen, återvinningen och materialutnyttjandet samt andra förhållanden som rör bortskaffandet av utsorterade förpackningar, och
de uppgifter om tillverkning, införsel till Sverige, utförsel från Sverige till land utanför Europeiska unionen, försäljning och andra förhållanden som Naturvårdsverket behöver för att
1. beräkna uppfyllelsen av målen i bilaga 1 till denna förordning, och
2. rapportera till Europeiska gemenskapernas kommission i enlighet med artikel 12 och bilaga 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall⁷⁾, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/12/EG⁸⁾.

7): EGT L 365, 31.12.1994, s. 10 (Celex 31994L0062).

8): EUT L 47, 18.2.2004, s. 26 (Celex 32004L0012).

När det gäller uppfyllelse av målen i bilaga 1 till denna förordning för sådant förpackningsavfall som förs ut från Sverige till ett land utanför Europeiska unionen skall producenten kunna visa att återvinning och materialutnyttjande skett på sådant sätt som anges i denna förordning.

I fråga om förpackningar som omfattas av kravet i 2 § förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar gäller uppgiftsskyldigheten den som enligt den bestämmelsen skall se till att förpackningen ingår i ett godkänt retursystem.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2005:221: Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2005.

På regeringens vägnar

LENA SOMMESTAD

Lena Ingvarsson
(Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet)

Bilaga 1

Slag av förpackningsavfall	Återvinning i viktprocent
Allt förpackningsavfall	Till och med år 2008: 50 % varav minst 25 procentenheter utgör materialutnyttjande Från och med år 2009: 60 % varav minst 55 procentenheter utgör materialutnyttjande
Förpackningar av metall, dock inte dryckesförpackningar	70 % materialutnyttjande
Förpackningar av papp, papper, kartong och wellpapp	65 % materialutnyttjande
Förpackningar av plast, dock inte dryckesförpackningar	70 % materialutnyttjande varav minst 30 procentenheter utgör materialutnyttjande tillbaka till plast
Förpackningar av glas	70 % materialutnyttjande
Dryckesförpackningar av metall	90 % materialutnyttjande
Dryckesförpackningar av polymera material	90 % materialutnyttjande
Förpackningar av trä	70 % varav minst 15 procentenheter utgör materialutnyttjande
Förpackningar av övriga material	Per materialslag: 30 % varav minst 15 procentenheter utgör materialutnyttjande

Bilaga 2

Kriterier för vad som skall anses vara en sådan förpackning som avses i 3 § 1 förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar

Konsumentförpackning: En förpackning som på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten.

Gruppförpackning: En förpackning som på försäljningsstället omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter, oavsett om dessa säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren eller konsumenten eller om de endast används som komplement till hyllorna på försäljningsstället, och de kan tas bort utan att det påverkar produktens egenskaper.

Transportförpackning: En förpackning som underlättar hantering och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid fysisk hantering eller transportskador. Transportförpackningar omfattar inte väg-, järnvägs-, fartygs- och flygfraktcontainrar

Vid bedömningen av vad som skall anses som en förpackning skall även följande kriterier beaktas.

1. En produkt skall anses vara en förpackning oberoende av övriga funktioner som produkten eventuellt har, såvida den inte är en fast del av en vara och den behövs för att omfatta, stödja eller bevara varan under hela dess livslängd och alla delar är avsedda att användas, konsumeras eller bortskaffas tillsammans.

Exempel: Förpackning: konfektaskar, plastfolien kring CD-fodral

Ej förpackning: blomkrukor avsedda att följa med växten under hela dess livstid, verktygslådor, tepåsar, vaxskikt (t.ex. runt ost), korvskinn

2. En produkt skall anses vara en förpackning om den är utformad för och avsedd att fyllas vid försäljningsstället, förutsatt att den fyller en förpackningsfunktion. En engångsartikel skall även anses vara en förpackning om den när den säljs är fylld vid försäljningsstället.

Exempel: Förpackning utformad för och avsedd att fyllas vid försäljningsstället: bärkassar av papper eller plast, engångstallrikar, engångskoppar, hushållsfolie, smörgåspåsar, aluminiumfolie

Ej förpackning: omrörare, engångsbestick

3. Förpackningskomponenter och underordnade element som är integrerade i förpackningar skall räknas som en del av den förpackning i vilken de är integrerade. Underordnade element som är hängda på eller fästa vid en produkt och som fyller en förpackningsfunktion skall räknas som förpackningar, såvida inte dessa är en fast del av produkten och alla delar är avsedda att konsumeras eller bortskaffas tillsammans.

Exempel: Förpackning: etiketter hängda direkt på eller fästa på en vara

Del av förpackning: mascaraborste som utgör en del av förpackningens tillslutning, självhäftande etiketter fästa på annat förpackningsföremål, häftklamrar, plastmanschetter, doseringsmått som utgör en del av tillslutningen av förpackningen för rengöringsmedel

Detaljer

SFS 2005:221 Förordning om ändring i förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar

1 §2)

2 §3)

3 §4)

8 §5)

10 §6)