SFS 2011:1243
Förordning om ändring i förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar
utfärdad den 1 december 2011.
Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar
dels att 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i förordningen ska införas sex nya paragrafer, 2 a–2 f §§, av följande lydelse.
2 §
Med förpackning avses i denna förordning en produkt som har framställts för att
innehålla, skydda eller presentera varor eller för att användas för att leverera eller på annat sätt hantera varor, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare, om produkten enligt bilaga 2 är en konsumentförpackning, gruppförpackning eller transportförpackning, eller
som engångsartikel användas i ett sådant syfte som anges i 1.
2 a §
Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt tillverkar, säljer eller till Sverige för in en förpackning eller en vara som är innesluten i en förpackning.
2 b §
I denna förordning avses med
förpackningsavfall: förpackningar eller förpackningsmaterial som är avfall enligt 15 kap. 1 § miljöbalken, och
hantering av förpackningsavfall: sådan hantering som avses i 15 kap. 3 § miljöbalken och som avser förpackningsavfall.
2 c §
Med återanvändning, återvinning och bortskaffande avses i denna förordning detsamma som i avfallsförordningen (2011:927).
2 d §
Med biologisk behandling avses i denna förordning en aerob (syrekrävande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av ett förpackningsavfall, om behandlingen
sker under kontrollerade förhållanden och med användning av mikroorganismer, och
innebär att stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras.
Vid tillämpningen av denna förordning ska deponering av avfallet inte anses vara en biologisk behandling.
2 e §
Med energiutvinning avses i denna förordning en användning av brännbart förpackningsavfall för att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall, men med utnyttjande av värmen.
2 f §
Med materialutnyttjande avses i denna förordning en upparbetning i en produktionsprocess av ett avfallsmaterial till materialets ursprungliga ändamål eller till andra ändamål. En sådan upparbetning med biologisk behandling ska vid tillämpningen av förordningen anses vara ett materialutnyttjande.
Vid tillämpningen av denna förordning ska energiutvinning inte anses vara ett materialutnyttjande.
3 §
Denna förordning ska med undantag för 1 § 4 och 11 § inte tillämpas på sådana förpackningar för konsumtionsfärdig dryck tillverkade av huvudsakligen polymera material eller metall som omfattas av förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar.
Bestämmelserna i 5–10 §§ om insamling, sortering och borttransport ska inte tillämpas på förpackningar som på grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall enligt avfallsförordningen (2011:927). Bestämmelser om sådant avfall finns i avfallsförordningen.