4 §²⁾

2)

Senaste lydelse 2021:472.

Utöver vad som föreskrivs i 3 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution och tekniska standarder beslutade av Europeiska kommissionen enligt artikel 10.9 i krishanteringsdirektivet, ska en resolutionsplan för ett institut som inte ingår i en finansiell koncern innehålla följande:

1. Sammanfattning av huvudinslagen i planen.

2. Sammanfattning av de väsentliga förändringar för institutet som inträffat sedan den senaste resolutionsinformationen lämnades in.

3. Beskrivning av hur kritisk verksamhet och affärsverksamhet som är viktig för institutets intjäning eller lönsamhet skulle kunna avskiljas juridiskt och ekonomiskt från övriga funktioner för att säkerställa fortsatt verksamhet och digital operativ motståndskraft efter institutets fallissemang.

4. Uppskattning av tidsramen för att genomföra varje väsentlig del av planen.

5. Detaljerad beskrivning av den prövning av möjligheten att rekonstruera eller avveckla ett institut som gjorts i enlighet med 3 kap. 10 § lagen om resolution.

6. Beskrivning av alla åtgärder som krävs enligt 3 kap. 24 § lagen om resolution för att undanröja eller begränsa hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut som identifierats vid den prövning som gjorts i enlighet med 10 § samma kapitel.

7. Detaljerad beskrivning av förfarandena för att fastställa värdet av och möjligheten att sälja institutets kritiska verksamhet, affärsverksamhet som är viktig för institutets intjäning eller lönsamhet och tillgångar.

8. Detaljerad beskrivning av arrangemangen för att säkerställa att den begärda informationen enligt 3 kap. 25 § lagen om resolution är aktuell och tillgänglig för Riksgäldskontoret.

9. Analys av hur och när ett institut, i enlighet med de villkor som anges i planen, får ansöka om att få utnyttja centralbanksfaciliteter och en sammanställning av tillgångar som kan förväntas godtas som säkerhet.

10. Förklaring från Riksgäldskontoret av hur resolutionsalternativen skulle kunna finansieras utan att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller något annat statligt stöd än medel ur resolutionsreserven.

11. Detaljerad beskrivning av de olika resolutionsstrategier som skulle kunna tillämpas enligt de olika möjliga scenarierna samt de tillämpliga tidsfristerna.

12. Beskrivning av kritiska ömsesidiga beroenden.

13. Beskrivning av handlingsalternativen för att bevara tillgång till betalnings- och clearingtjänster och annan infrastruktur och en bedömning av överförbarheten för kunders positioner.

14. Analys av planens effekter på institutets anställda, inbegripet en bedömning av därmed förknippade kostnader, och en beskrivning av planerade förfaranden för samråd med personalen under resolutionsprocessen, i tillämpliga fall med beaktande av nationella system för dialog mellan arbetsmarknadens parter.

15. Plan för kommunikation med medier och allmänheten.

16. Uppgifter om

    1. kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. 1–23 §§ lagen om resolution, och

    2. när kravet ska vara uppfyllt enligt 4 kap. 24–27 §§ lagen om resolution och punkt 2 och 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2021:467) om ändring i lagen om resolution.

17. Beskrivning av grundläggande verksamhet och system för kontinuerlig drift av institutets operativa processer, inbegripet de nätverks- och informationssystem som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 av den 14 december 2022 om digital operativ motståndskraft för finanssektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011.

18. Eventuella yttranden från institutet om resolutionsplanen.

9 §³⁾

3)

Senaste lydelse 2021:472.

Vid prövningen enligt 3 kap. 10 och 11 §§ lagen (2015:1016) om resolution av möjligheten att rekonstruera eller avveckla ett institut respektive en koncern, ska Riksgäldskontoret beakta följande:

1. Institutets förmåga att klarlägga både affärsverksamhet som är viktig för dess intjäning eller lönsamhet och kritisk verksamhet i förhållande till juridiska personer inom samma koncern.

2. Graden av anpassning mellan juridiska strukturer och företagsstrukturer i förhållande till affärsverksamhet som är viktig för intjäning eller lönsamhet och kritisk verksamhet.

3. I vilken utsträckning det finns arrangemang för att tillhandahålla nödvändig personal, infrastruktur, finansiering, likviditet och kapital för att stödja och upprätthålla affärsverksamhet som är viktig för intjäning eller lönsamhet och kritisk verksamhet.

4. I vilken utsträckning serviceavtal, inbegripet kontraktsmässiga arrangemang som rör användningen av informations- och kommunikationstekniktjänster, som institutet ingått är robusta och kan hävdas om institutet försätts i resolution.

5. Den digitala operativa motståndskraften hos de nätverks- och informationssystem som stöder institutets kritiska verksamhet och affärsverksamhet som är viktig för institutets intjäning eller lönsamhet, med beaktande av rapporter om allvarliga informations- och kommunikationsteknikrelaterade incidenter och resultaten av testning av digital operativ motståndskraft enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554.

6. I vilken utsträckning institutets styrningsstruktur är lämplig för att hantera och säkra efterlevnaden av institutets interna riktlinjer för servicenivåavtal.

7. I vilken utsträckning institutet har ett förfarande för att föra över tjänster som tillhandahållits en tredje part inom ramen för ett servicenivåavtal, om kritisk verksamhet eller sådan affärsverksamhet som är viktig för institutets intjäning eller lönsamhet skulle separeras.

8. I vilken utsträckning det finns beredskapsplaner och åtgärder för att garantera fortsatt tillgång till betalnings- och avvecklingssystem.

9. I vilken utsträckning ledningsinformationssystemen garanterar att Riksgäldskontoret kan inhämta korrekta och fullständiga uppgifter om affärsverksamhet som är viktig för intjäning eller lönsamhet och kritisk verksamhet i syfte att påskynda beslutsprocessen.

10. Ledningsinformationssystemens kapacitet att tillhandahålla uppgifter som är väsentliga för att på ett effektivt sätt kunna försätta institutet i resolution.

11. I vilken utsträckning institutet har testat sina ledningsinformationssystem i det stresscenario som fastställts av Riksgäldskontoret.

12. I vilken utsträckning institutet kan garantera att dess ledningsinformationssystem kommer att fortsätta att fungera för både det berörda och det nya institutet, om den kritiska verksamheten och sådan affärsverksamhet som är viktig för intjäning eller lönsamhet avskiljs från den övriga verksamheten och övrig affärsverksamhet.

13. I vilken utsträckning institutet har inrättat lämpliga förfaranden för att säkerställa att Riksgäldskontoret får nödvändiga uppgifter för att identifiera insättare och de belopp som omfattas av insättningsgarantin.

14. Om koncernen använder koncerninterna säkerheter, i vilken utsträckning dessa säkerheter tillhandahålls på marknadsvillkor och om riskhanteringssystemen för dessa säkerheter är stabila.

15. Om koncernen tillämpar ömsesidiga transaktioner, i vilken utsträckning dessa transaktioner görs på marknadsvillkor och om riskhanteringssystemen för denna transaktionsverksamhet är stabila.

16. I vilken utsträckning användningen av koncerninterna säkerheter eller ömsesidigt bokförda transaktioner ökar spridningseffekten inom koncernen.

17. I vilken utsträckning koncernens juridiska struktur utgör ett hinder mot att tillämpa resolutionsverktygen på grund av antalet juridiska personer, koncernstrukturens komplexitet eller problem med att föra affärsverksamhet till koncernföretag.

18. Hur många och vilken typ av nedskrivningsbara skulder institutet har.

19. Om prövningen omfattar ett holdingföretag med blandad verksamhet, i vilken utsträckning en resolution av koncernföretag som är institut eller finansiella institut skulle få negativa konsekvenser för koncernens icke finansiella del.

20. Förekomst av och stabilitet hos servicenivåavtal.

21. Huruvida myndigheter i tredjeland har nödvändiga resolutionsverktyg för att stödja resolutionsåtgärder från resolutionsmyndigheter inom EES, och omfattningen av samordnade åtgärder mellan EES och myndigheter i tredjeland.

22. Möjligheten att använda resolutionsverktyg på ett sätt som uppfyller resolutionsändamålen, med hänsyn till tillgängliga verktyg och institutets struktur.

23. I vilken omfattning koncernstrukturen tillåter att Riksgäldskontoret, i syfte att maximera värdet på koncernen som helhet, rekonstruerar eller avvecklar hela koncernen eller en eller flera av dess koncernföretag utan att orsaka en betydande direkt eller indirekt negativ effekt på det finansiella systemet, marknadens förtroende eller ekonomin.

24. De arrangemang och åtgärder genom vilka resolution kan underlättas i fall där koncerner har dotterföretag som är etablerade i olika jurisdiktioner.

25. Trovärdigheten i att använda resolutionsverktyg på ett sätt som uppfyller resolutionsändamålen, med tanke på eventuella följder för borgenärer, motparter, kunder och anställda, och eventuella åtgärder som myndigheter i tredjeland kan vidta.

26. I vilken utsträckning effekterna av institutets resolution på det finansiella systemet och på finansiella marknadens förtroende kan utvärderas tillräckligt.

27. I vilken utsträckning resolution av institutet kan komma att ha en betydande direkt eller indirekt negativ effekt på det finansiella systemet, marknadens förtroende eller ekonomin.

28. I vilken utsträckning spridning till andra institut eller till finansiella marknader skulle kunna begränsas genom vidtagande av resolutionsåtgärder.

29. I vilken utsträckning resolution av institutet kan komma att ha en betydande effekt på betalnings- och avvecklingssystem.

Vid prövningen av möjligheten att rekonstruera eller avveckla en koncern ska det som anges om ett institut i första stycket gälla alla institut eller företag som avses i artikel 1.1 b, c eller d i krishanteringsdirektivet inom koncernen.

Vid prövningen enligt 3 kap. 10 och 11 §§ lagen om resolution ska Riksgäldskontoret dessutom sträva efter att betydande negativa effekter på de finansiella systemen inom EES i största möjliga mån undviks.