SFS 2001:434
Förordning om ändring i förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag
utfärdad den 7 juni 2001.
Regeringen föreskriver att 9, 12, 20, 21, 27, 28, 30 och 33 §§ förordningen SFS 1996:1654 om särskilt utbildningsbidrag1) skall ha följande lydelse.
- 1)
Förordningen omtryckt 1998:658.
9 §2)
- 2)
Senaste lydelse 2000:973.
Till en heltidsstuderande lämnas för varje tidsperiod om 15 dagar särskilt utbildningsbidrag med det belopp som den studerande skulle ha fått i aktivitetsstöd för heltidsstudier under en lika lång sammanhängande tidsperiod enligt bestämmelserna i förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd.
När det särskilda utbildningsbidragets belopp bestäms skall dag med särskilt utbildningsbidrag jämställas med ersättningsdag i en ersättningsperiod enligt förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. I sådant fall skall dagar med särskilt utbildningsbidrag först räknas om till motsvarande antal dagar enligt förordningen om aktivitetsstöd. Särskilt utbildningsbidrag skall samordnas med arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd på det sätt som anges i förordningen om arbetslöshetsförsäkring.
12 §
Särskilt utbildningsbidrag får lämnas för studier som bedrivs under andra halvåret 1997 eller senare. Studierna skall bedrivas under minst två veckor och högst tolv heltidsmånader, om inte något annat följer av andra stycket.
En arbetslös som har fått särskilt utbildningsbidrag i tolv heltidsmånader kan beviljas förlängt bidrag för fortsatta studier, dock längst till och med den 30 juni 1999. Den sammanlagda tiden med särskilt utbildningsbidrag får dock inte överstiga 20 heltidsmånader.
Särskilt utbildningsbidrag lämnas för varje kalenderdag under studietiden. Bidraget får dock i vissa fall lämnas även för annan tid än studietid enligt 7 kap. 5 a, 17 och 17 a §§ och 9 kap. 7 § i den upphävda studiestödslagen (1973:349) samt 7 kap. 3 a § i den upphävda studiestödsförordningen (1973:418).
20 §
En sökande som tidigare har fått särskilt utbildningsbidrag på grundskole- eller gymnasieskolenivå har alltid företräde till fortsatt bidrag vid studier på samma nivå, om inte något annat följer av 6 § eller 21 § jämförd med 4 kap. 7 § i den upphävda studiestödslagen (1973:349).
21 §
Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 8 § andra stycket i den upphävda studiestödslagen (1973:349) skall tillämpas på särskilt utbildningsbidrag.
27 §
Den studerandes rätt till särskilt utbildningsbidrag skall omprövas, när ändrade förhållanden föranleder det. Om en studerande avbryter sina studier, förlorar den studerande sin rätt att få särskilt utbildningsbidrag. Detta gäller också den som har börjat bedriva andra studier än som angetts i beslutet, om det inte finns särskilda skäl.
I fråga om återkrav tillämpas bestämmelserna i 9 kap. 2 § i den upphävda studiestödslagen (1973:349) och 9 kap. 1 a § i den upphävda studiestödsförordningen (1973:418).
28 §3)
- 3)
Senaste lydelse 2000:973.
Särskilt utbildningsbidrag får inte tas emot för samma tid som det redan har beviljats studiemedel enligt studiestödslagen (1999:1395).
Särskilt utbildningsbidrag får inte heller tas emot för samma tid som det lämnas aktivitetsstöd för deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program eller bidrag enligt förordningen (2001:362) om bidrag vid korttidsstudier.
30 §
Centrala studiestödsnämndens beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Ett beslut om särskilt utbildningsbidrag enligt denna förordning skall omprövas av Centrala studiestödsnämnden, om den som beslutet angår skriftligen begär det. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till nackdel för den som begärt omprövningen.
En begäran om omprövning skall ha kommit in till Centrala studiestödsnämnden inom tre veckor från den dag då den som beslutet angår fick del av det.
33 §
Om en studerande beviljas särskilt utbildningsbidrag för en tid då den studerande redan har tagit emot studiemedel enligt studiestödslagen (1999:1395) skall detta stöd räknas från bidraget.
Ett belopp som inte kan räknas av skall återkrävas. På belopp som krävs tillbaka skall ränta tas ut från den dag som infaller en månad efter det att beslut om återkrav har fattats. Ränta utgår efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procentenheter överstiger statens utlåningsränta. Om det finns särskilda skäl, kan den återbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyldighet att betala ränta.