SFS 2006:278
Förordning om ändring i förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.
utfärdad den 12 april 2006.
Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.1)
- 1)
Förordningen omtryckt 1994:734.
dels att 7, 41 och 43 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse.
7 §2)
- 2)
Senaste lydelse 2002:1056.
Efter prövning i varje enskilt fall får ersättning lämnas för extraordinära kostnader enligt 26 och 38 §§ och för särskilda extraordinära kostnader enligt 27 §.
27 §3)
- 3)
Tidigare 27 § upphävd genom 2002:1056.
Integrationsverket får inom ramen för anvisade medel lämna ersättning för särskilda extraordinära kostnader till en kommun som träffar en överenskommelse med Integrationsverket som innebär ett utökat mottagande under år 2006 av skyddsbehövande och andra utlänningar som anges i 3 §. Sådan ersättning får lämnas för insatser som syftar till att underlätta och påskynda ett utökat mottagande.
Integrationsverket får fatta beslut om sådan ersättning i direkt anslutning till att en överenskommelse om utökat mottagande träffas med en kommun. Den kommun som beviljas ersättning skall redovisa hur medlen har använts.
41 §
Ersättning som en kommun eller ett landsting mottagit enligt denna förordning får krävas åter helt eller delvis om den utbetalats till följd av att kommunen eller landstinget lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter.
Ersättning som en kommun har mottagit enligt 27 § får även krävas åter helt eller delvis om kommunen inte fullföljer sin del av överenskommelsen om utökat mottagande under 2006 eller om medlen inte har använts för avsett ändamål.
En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf skall tas in i beslutet om ersättning.
43 §4)
- 4)
Senaste lydelse 2002:1056.
I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut om ersättning enligt 9–13 och 34–37 §§ får överklagas hos regeringen. Beslut enligt 26, 27 och 38 §§ får inte överklagas.