SFS 2008:21
Förordning om ändring i förordningen (2007:624) om statliga ersättningsgarantier för bostäder
utfärdad den 17 januari 2008.
Regeringen föreskriver1) att 1–4 och 6 §§ förordningen (2007:624) om statliga ersättningsgarantier för bostäder ska ha följande lydelse.
- 1)
Jfr prop. 2007/08:1, utg.omr. 18, bet. 2007/08:CU1, rskr. 2007/08:104.
Förordningen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då denna förordning träder i kraft.
Inledande bestämmelser
1 §
Statens bostadskreditnämnd får lämna statlig kreditgaranti (ersättningsgaranti) till kreditinstitut enligt bestämmelserna i denna förordning.
Ersättningsgarantin får bara ersätta sådan kreditgaranti som är utfärdad av Statens bostadskreditnämnd med stöd av den upphävda förordningen (1991:1924) om statlig kreditgaranti för bostäder och som fortfarande gäller.
Förordning (2008:21).
2 §
Villkoren för ersättningsgarantin ska regleras i ett avtal mellan Statens bostadskreditnämnd och kreditinstitutet. Förordning (2008:21).
Omfattning och villkor
3 §
En utfärdad kreditgaranti får ersättas med en ersättningsgaranti på högst samma belopp. Förordning (2008:21).
4 §
En ersättningsgaranti får beviljas längre garantitid än den kreditgaranti som den ersätter endast i den utsträckning andra kreditgarantier avvecklas eller minskas.
Garantitiden får uppgå till högst tio år längre tid än den kreditgaranti som den ersätter. Förordning (2008:21).
5 §
För ersättningsgaranti tillämpas följande bestämmelser i förordningen (2004:105) om statlig kreditgaranti för lån för bostadsbyggande m.m.:
3 § om riskbedömning,
7 § om ersättning till kreditinstitutet,
8 och 9 §§ om regress och eftergift, och
10 och 11 §§ med övriga bestämmelser.
Avgift m.m.
6 §
För ersättningsgarantin ska kreditinstitutet betala en avgift.
Avgiftens storlek får i enskilda fall beslutas av Statens bostadskreditnämnd.
Avgiften ska motsvara den risk och övriga kostnader som åtagandet innebär för staten. För garantier utfärdade före den 1 januari 1997 får Statens bostadskreditnämnd dock ta ut en del av avgiften och kostnader som kan uppstå för skador och infriande av ersättningsgarantier från anslagsmedel inbetalda till garantireserven för äldre garantier. Förordning (2008:21).