Förordning om stöd till forskning och utveckling samt innovation

Inledande bestämmelser

1 §

Denna förordning innehåller bestämmelser om stöd till forskning och utveckling samt innovation.

2 §

Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

3 §

Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i

1. kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, och

2. kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse.

Allmänna bestämmelser om stöd

4 §

Stöd enligt denna förordning lämnas i form av

1. bidrag, eller

2. nedsatt avgift för eller fri tillgång till innovationsrådgivningstjänster eller innovationsstödjande tjänster.

Stöd i form av bidrag får inte lämnas till privatpersoner.

I de fall som avses i första stycket 2 får bidrag betalas ut till den som tillhandahåller tjänsten.

5 §

Stöd enligt denna förordning får lämnas för projekt som syftar till att främja forskning och utveckling samt innovation, om det finns medel.

Stöd till företag

5 a §

Stöd till företag får endast lämnas i enlighet med kommissionens förordningar (EU) nr 651/2014 och (EU) nr 1407/2013.

5 b §

Stöd som lämnas med stöd av kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 får endast lämnas i enlighet med vad som anges i 6–15 §§.

Som förutsättning för att få stöd enligt 6 och 8–15 §§ gäller att ansökan om stöd ska ha lämnats in innan den investering som stödet söks för inleds.

10 a §

Investeringsstöd till testnings- och experimentinfrastruktur lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 26 a i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

16 §

Frågor om stöd enligt denna förordning prövas av Verket för innovationssystem (myndigheten).

En ansökan om stöd ska vara skriftlig och lämnas elektroniskt till myndigheten på det sätt som myndigheten anvisar. Ansökan ska innehålla de handlingar och uppgifter som behövs för att ansökan ska kunna prövas.

20 §

Myndigheten får besluta att ett beviljat stöd helt eller delvis inte ska betalas ut om

1. den som ansökt om eller beviljats stöd genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har orsakat att stödet beviljats felaktigt eller tidigare har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp,

2. stödet av något annat skäl än i 1 har beviljats felaktigt eller tidigare har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,

3. tidigare utbetalat stöd inte har utnyttjats eller använts för det som det har beviljats för eller det finns anledning att anta att det stöd som ska betalas ut inte kommer att utnyttjas eller användas för det som det har beviljats för, eller

4. villkoren för stödet inte har följts.

21 §

En stödmottagare är återbetalningsskyldig om

1. den som ansökt om eller beviljats stöd genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har orsakat att stödet beviljats felaktigt eller betalats ut felaktigt eller med för högt belopp,

2. stödet av något annat skäl än i 1 har beviljats felaktigt eller betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och stödmottagaren borde ha insett detta,

3. stödet inte har utnyttjats eller använts för det som det har beviljats för, eller

4. villkoren för stödet inte har följts.

24 §

Om stödgivaren har beslutat om återkrav eller ränta, får det belopp som ska betalas enligt beslutet räknas av mot annan utbetalning av stöd till samma stödmottagare enligt förordningen.

Avräkning får inte ske i de fall som avses i 19 §.

25 §²

2

Senaste lydelse 2018:880.

I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 19, 20, 22 och 24 §§ får dock inte överklagas.

Beslut enligt denna förordning får dock inte överklagas om stödmottagaren är en statlig myndighet.