SFS 2019:639
Förordning om ändring i förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar
Utfärdad den 17 oktober 2019
Regeringen föreskriver1) att 17, 24, 54 och 83 §§ förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar ska ha följande lydelse.
- 1)
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar).
17 §
Om rökgaser släpps ut i luften från en stor förbränningsanläggning, ska utsläppet ske kontrollerat genom en skorsten som har den höjd som behövs för att skydda människors hälsa och miljön.
24 §2)
- 2)
Senaste lydelse 2016:662.
Om det inte krävs kontinuerlig mätning enligt 21 eller 22 §, ska
halterna av svaveldioxider, kväveoxider och stoft i rökgasen mätas minst en gång var sjätte månad,
halten av kolmonoxid i rökgasen mätas minst en gång var sjätte månad, om bränslet är gasformigt, och
utsläppen av totalkvicksilver via rökgasen mätas minst en gång varje år, om bränslet är stenkol eller brunkol.
Trots första stycket 1 och 2 får en mätning göras vid den senare tidpunkt som inträffar när anläggningen har varit i drift under högst 700 drifttimmar sedan den föregående mätningen, dock aldrig senare än ett år efter den föregående mätningen.
54 §
Från en ny förbränningsanläggning med gasformigt bränsle får det inte släppas ut
mer än 5 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om bränslet är en flytande gas,
mer än 400 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om bränslet är en gas med lågt värmevärde från en koksugn,
mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om bränslet är en gas med lågt värmevärde från en masugn, eller
mer än 35 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om bränslet är någon annan gas än de som avses i 1–3.
Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.
83 §
Tillsynsmyndigheten får ge dispens från en skyldighet enligt denna förordning att följa ett begränsningsvärde för svaveldioxid enligt någon av 44–54 §§, om
det bränsle som normalt används i förbränningsanläggningen har en låg svavelhalt,
begränsningsvärdet inte kan följas på grund av ett avbrott i försörjningen av lågsvavligt bränsle, och
avbrottet beror på en allvarlig brist på sådant bränsle.
Dispensen ska vara tidsbegränsad och får gälla i högst sex månader.
När tillsynsmyndigheten ger en dispens enligt första stycket ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål informera Naturvårdsverket.