1 §

Denna förordning är tillämplig på alla bränslen som innehåller svavel. Förordning (2006:1198).

2 §³⁾

3)

Ändringen innebär bl.a. att första stycket utgår.

I denna förordning avses med

1. direktiv 1999/32/EG: rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG⁴⁾ , ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/33/EG⁵⁾ ,

4)

EGT L 121, 11.5.1999, s. 13 (Celex 31999L0032).

5)

EUT L 191, 22.7.2005, s. 59 (Celex 32005L0033).

2. förordning (EEG) nr 2658/87: rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan⁶⁾ ,

6)

EGT L 256, 7.9.1987, s. 1 (Celex 31987R2658).

3. ASTM D86-metoden: den metod som fastställs av American Society for Testing and Materials i 1976 års upplaga av standarddefinitioner och specifikationer för petroleumprodukter och smörjmedel,

4. tung eldningsolja: varje petroleumbaserat flytande bränsle, med undantag för marina bränslen, som

   1. omfattas av nummer 2710 19 51–2710 19 69 i Kombinerade nomenklaturen (KN-nummer) enligt förordning (EEG) nr 2658/87, eller

   2. inte är dieselbrännolja men

      • som på grund av sin destillationsgräns tillhör kategorin tunga oljor avsedda för användning som bränsle och till mindre än 65 volymprocent (inklusive förluster) destillerar vid 250 °C enligt ASTM D86-metoden, eller

      • vars destillation inte kan fastställas med ASTM D86-metoden,

5. dieselbrännolja (gasolja): varje petroleumbaserat flytande bränsle, med undantag för marina bränslen, som

   1. omfattas av nummer 2710 19 25, 2710 19 29, 2710 19 45 eller 2710 19 49 i Kombinerade nomenklaturen (KN-nummer) enligt förordning (EEG) nr 2658/87, eller

   2. till mindre än 65 volymprocent (inklusive förluster) destillerar vid 250 ºC och till minst 85 volymprocent (inklusive förluster) destillerar vid 350 ºC, allt enligt ASTM D86-metoden,

6. marint bränsle: varje petroleumbaserat flytande bränsle som används eller som är avsett att användas ombord på ett fartyg,

7. marin dieselolja: varje marint bränsle vars viskositet eller densitet faller inom ramen för de gränsvärden för viskositet eller densitet som i Internationella standardiseringsorganisationens standard ISO 8217, tabell I, gäller för DMB- och DMC-typer,

8. marin dieselbrännolja (gasolja): varje marint bränsle vars viskositet eller densitet faller inom ramen för de gränsvärden för viskositet eller densitet som i Internationella standardiseringsorganisationens standard ISO 8217, tabell I, gäller för DMX- och DMA-typer,

9. bunkerleverantör: den som yrkesmässigt levererar marint bränsle till fartyg,

10. Östersjöområdet: allt vattenområde i den egentliga Östersjön, Bottniska viken och Finska viken samt inloppet till Östersjön upp till latitudparallellen genom Skagen i Skagerrak vid 57 grader 44,8 minuter nordlig bredd, och

11. Nordsjöområdet: allt vattenområde i den egentliga Nordsjön begränsat i norr vid 62 grader nordlig bredd, i väster vid 4 grader västlig längd, i öster av latitudparallellen genom Skagen i Skagerrak vid 57 grader 44,8 minuter nordlig bredd samt i söder av Engelska kanalen vid 5 grader västlig längd och 48 grader 30 minuter nordlig bredd. Förordning (2006:1198).

3 §⁷⁾

7)

Senaste lydelse av tidigare 1 a § 2001:1086.

Denna förordning är inte tillämplig på sådan dieselbrännolja som omfattas av nummer 2710 18 41 i Kombinerade nomenklaturen (KN-nummer) enligt förordning (EEG) nr 2658/87, och som är avsedd att användas i

1. sådana motorfordon som avses i

   1. rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon⁸⁾ , senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/76/EG⁹⁾ , eller

8)

EGT L 76, 6.4.1970, s. 1 (Celex 31970L0220).

9)

EUT L 206, 15.8.2003, s. 29 (Celex 32003L0076).

2. Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/55/EG av den 28 september 2005 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer med kompressionständning som används i fordon samt mot utsläpp av gasformiga föroreningar från motorer med gnisttändning drivna med naturgas eller gasol vilka används i fordon¹⁰⁾ , senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/51/EG¹¹⁾ , eller

10)

EUT L 275, 20.10.2005, s. 1 (Celex 32005L0055).

11)

EUT L 152, 7.6.2006, s. 11 (Celex 32006L0051).

2. sådana mobila maskiner som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg¹²⁾ , senast ändrat genom direktiv 2004/26/EG¹³⁾ .

12)

EGT L 59, 27.2.1998, s. 1 (Celex 31997L0068).

13)

EUT L 146, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0026).

Bestämmelser om sådan dieselbrännolja finns i 23 och 24 §§ och bilaga 3 till lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen samt i förordningen (1985:838) om motorbränslen. Förordning (2006:1198)

4 §

Vid fartygs drift tillämpas bestämmelserna i denna förordning endast på sådana bränslen som avses i 2 § 6–8. Förordning (2006:1198).

5 §

Dieselbrännolja (gasolja) får saluföras, överlåtas eller användas endast om svavelhalten i oljan inte överstiger 0,10 viktprocent. Förordning (2006:1198).

6 §

Tung eldningsolja med högre svavelhalt än 0,8 viktprocent eller annat bränsle som innehåller svavel får inte förbrännas, om förbränningen medför att svavelföreningar släpps ut i luften i en mängd som motsvarar mer än 0,19 gram svavel per megajoule bränsle.

Utsläpp av svavelföreningar från förbränning av svavelhaltigt bränsle regleras också i 7 och 8 §§. Förordning (2006:1198).

7 §

Vid förbränning av svavelhaltigt bränsle i en industrianläggning eller en energiproduktionsanläggning får utsläppen i luften av svavelföreningar motsvara högst 0,10 gram svavel per megajoule bränsle eller, om de totala årliga utsläppen från anläggningen överstiger 400 ton svavel, högst 0,05 gram svavel per megajoule bränsle, allt räknat som årsmedelvärde.

Vid tillämpningen av första stycket skall samtliga produktionsenheter inom ett fjärrvärmenät, ett kraftverk eller en industrianläggning anses tillhöra samma anläggning, om verksamheten bedrivs av en och samma juridiska eller fysiska person. Utsläpp från soda- eller lutpannor skall inte beaktas.

8 §

I koleldade förbränningsanläggningar som första gången tagits i bruk efter utgången av juni 1988 får kol inte förbrännas, om förbränningen medför att svavelföreningar släpps ut i luften i en mängd som motsvarar mer än 0,05 gram svavel per megajoule bränsle, räknat som årsmedelvärde.

9 §

Marin dieselbrännolja (gasolja) och dieselbrännolja (gasolja) får saluföras, överlåtas eller användas endast om svavelhalten i oljan inte överstiger 0,10 viktprocent. Förordning (2006:1198).

10 §

Marin dieselolja får saluföras eller överlåtas endast om svavelhalten i oljan inte överstiger 1,5 viktprocent.

Ett marint bränsle får levereras till ett sådant fartyg som avses i 17 § endast om bränslet överensstämmer med det som anges i bunkerspecifikationen enligt 17 §. Förordning (2006:1198).

11 §

Ett marint bränsle vars svavelhalt överstiger 1,5 viktprocent får

1. inte användas i svenska passagerarfartyg som går i reguljär trafik till eller från en hamn i Europeiska gemenskapen eller i utländska passagerarfartyg som går i reguljär trafik till eller från en svensk hamn, eller

2. i Östersjöområdet inte användas på svenskt sjöterritorium, i svensk ekonomisk zon eller i svenska fartyg. Förordning (2006:1198).

11 a §

Ett marint bränsle vars svavelhalt överstiger 1,5 viktprocent får i Nordsjöområdet inte användas på svenskt sjöterritorium, i svensk ekonomisk zon eller i svenska fartyg. Förordning (2006:1198).

12 §

Ett marint bränsle vars svavelhalt överstiger 0,1 viktprocent får inte användas i fartyg i hamn.

Första stycket gäller inte

1. under tid då fartyget i enlighet med en offentliggjord tidtabell ligger vid kaj i mindre än två timmar, eller

2. under den tid som behövs för att genomföra nödvändig omkoppling mellan bränsletyper så snart som möjligt efter ankomsten till kaj och så sent som möjligt före avresan, om tidpunkterna för omkoppling anges i fartygets loggbok. Förordning (2006:1198).

13 §

Förbuden i 5 och 9–12 §§ gäller inte

1. bränslen avsedda för forskning, testning eller förädling,

2. bränslen som används på fartyg som ägs eller brukas av Försvarsmakten eller av en främmande stats stridskrafter, eller

3. bränsleanvändning som är nödvändig

   1. med hänsyn till ett fartygs säkerhet,

   2. för att rädda människoliv till sjöss, eller

   3. på grund av skada på fartyget eller dess utrustning.

Första stycket 3 får tillämpas endast om rimliga åtgärder vidtas för att förhindra eller minimera utsläpp som härrör från bränslet och åtgärder vidtas snarast möjligt för att reparera den skada som gjort bränsleanvändningen nödvändig. Första stycket 3 får inte tillämpas om fartygets ägare eller befälhavare uppsåtligen eller genom vårdslöshet orsakade den skada som gjort bränsleanvändningen nödvändig. Förordning (2006:1198).

14 §

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen i det enskilda fallet ge dispens från bestämmelserna i 7 §. Förordning (2006:1198).