SFS 2007:63
Förordning om ändring i förordningen (1998:996) om sysselsättningsbidrag
Utkom från trycket den 6 mars 2007
utfärdad den 22 februari 2007.
Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1998:996) om sysselsättningsbidrag1)
- 1)
Senaste lydelse 2006:1465.
dels att 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 3, 7, 18, 19, 21, 28, 30 och 39 §§ skall ha följande lydelse.
2 §
När det avgörs om sysselsättningsbidrag kan beviljas skall det särskilt beaktas om bidraget kan komma att påverka konkurrensförhållandena på den marknad där verksamheten skall bedrivas.
3 §
Sysselsättningsbidrag får, i den utsträckning det finns medel, lämnas
till företag, myndigheter, ideella organisationer eller intresseorganisationer som är stödberättigade enligt 7 §, och
till kommuner eller direkt eller indirekt kommunägda företag för turistverksamhet.
Sysselsättningsbidrag får lämnas endast om sysselsättningen ökar till följd av anställning och bidraget bedöms vara avgörande för att denna ökning av sysselsättning skall komma till stånd. Den skapade sysselsättningen skall leda till en nettoökning av antalet anställda både i anläggningen och på företaget i fråga i förhållande till det genomsnittliga antalet heltidsanställda under de senaste tolv månaderna. Bidrag lämnas endast vid anställningar som gäller tills vidare.
7 §
Stöd får lämnas endast om företaget, myndigheten eller organisationen bedriver eller ämnar bedriva
industriell eller industriliknande verksamhet,
industriserviceverksamhet,
tjänste- och serviceverksamhet,
turistverksamhet enligt närmare bestämmelser i 5 §,
annan verksamhet som bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet i regionen eller annars bedöms ha särskild betydelse för den regionala utvecklingen.
Stöd till företag, affärsverk eller uppdragsmyndigheter får lämnas endast om företaget, verket eller myndigheten bedriver verksamheten på marknadsmässiga villkor.
18 §
Vid prövning av ärenden om sysselsättningsbidrag skall det särskilt beaktas om den sysselsättning för vilken stöd söks leder till nya arbetstillfällen för både kvinnor och män.
19 §
Sysselsättningsbidrag får endast lämnas om
verksamheten tillförsäkrar de anställda en tillfredsställande arbetsmiljö,
företaget uppfyller kraven på aktiva åtgärder enligt 3–13 §§ jämställdhetslagen (1991:433) och enligt 4–7 §§ lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion, eller annan trosuppfattning,
löner och andra anställningsförmåner är minst likvärdiga med vad som följer av tillämpligt kollektivavtal, och
sökanden har en auktoriserad och godkänd revisor.
21 §
Sysselsättningsbidrag får lämnas i de båda stödområdena för varje årsarbetskraft med sammanlagt högst 198 000 kr. för stödområde A och högst 120 000 kr. för stödområde B. Bidraget får dock aldrig överstiga de nivåer som är fastställda i kommissionens beslut K (2006) 6719.
Bidraget utbetalas med en tredjedel i efterskott årligen under tre år.
28 §2)
- 2)
Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
För eventuella återkrav enligt 31 § eller 33–36 §§ skall den säkerhet ställas som behövs med hänsyn till bidragets storlek och mottagarens ekonomiska ställning samt till övriga omständigheter. Vid bedömningen av om säkerhet behövs skall mottagarens sammanlagda skulder vägas in i fråga om bidrag enligt denna förordning, förordningen (2007:61) om regionalt investeringsstöd samt förordningen (2000:283) om regionalt bidrag till företagsutveckling.
30 §
Verket för näringslivsutveckling eller, i Västra Götalands län, det regionala självstyrelseorganet, får på ansökan av den som beviljats stödet medge ändring av villkor för sysselsättningsbidrag. Bedöms frågan ha väsentlig betydelse för möjligheten att uppnå syftet med bidraget, eller innebär ändringen en betydande försämring för staten som fordringsägare, skall frågan avgöras av Verket för näringslivsutveckling eller regeringen.
39 §
I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 27 § får dock inte överklagas.