SFS 2014:1366
Förordning om ändring i förordningen (1974:235) om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m.m.
utfärdad den 20 november 2014.
Regeringen föreskriver att 1 a och 3 §§ förordningen (1974:235) om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m.m. ska ha följande lydelse.
1 a §1)
- 1)
Senaste lydelse 1995:961.
Förordningen den 10 november 1724 angående främmandes Fahrt på Swerige och Finland och förklaringen den 28 februari 1726 över denna förordning gäller inte för fartyg som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage), i lydelsen enligt Anslutningsfördraget av den 9 december 2011 om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, eller rådets förordning (EEG) nr 3921/91 av den 16 december 1991 om villkoren för att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande, i den ursprungliga lydelsen.
3 §2)
- 2)
Senaste lydelse 1999:346.
Används fartyg uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid mot de bestämmelser som anges i 1 § första stycket utan att fartyget omfattas av ett sådant undantag som anges i 1 § andra stycket eller av rådets förordning (EEG) nr 3577/92, i lydelsen enligt Anslutningsfördraget av den 9 december 2011 om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, eller rådets förordning (EEG) nr 3921/91, i den ursprungliga lydelsen, som anges i 1 a §, döms befälhavaren och redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget till böter.