3 §

I denna förordning avses med

1. avfall: detsamma som i 15 kap. 1 § miljöbalken,

2. farligt avfall: detsamma som i 3 § avfallsförordningen (2011:927),

3. utvinningsavfall: avfall från prospektering, utvinning eller bearbetning, avfall från lagring av en mineraltillgång och avfall från driften av bergtäkt,

4. inert avfall: avfall som

   1. inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar, löses upp, brinner eller reagerar fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt,

   2. inte bryts ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa, och

   3. har en total lakbarhet, ett totalt föroreningsinnehåll och en ekotoxicitet hos lakvattnet som är obetydlig och inte äventyrar kvaliteten på yt- eller grundvatten,

5. ren jord: jord som har avlägsnats från markens översta skikt och som inte är klassificerad som förorenad, och

6. avfallshanteringsplan: en plan för hur en verksamhet minimerar, behandlar, återvinner och bortskaffar utvinningsavfall och hanterar risker för olyckshändelser.

5 §

Med avfallsanläggning avses i denna förordning en damm, ett upplag eller ett annat område som är avsett för uppsamling eller deponering av utvinningsavfall i fast eller flytande form, med de dammar och andra konstruktioner som är avsedda att stänga inne, hålla tillbaka, avgränsa eller på annat sätt stödja ett sådant område. Med avfallsanläggning avses inte en hålighet efter utvinning där annat avfall än farligt avfall läggs tillbaka efter utvinning för efterbehandlingsändamål eller för konstruktionsändamål.

Med riskanläggning avses i denna förordning en avfallsanläggning som

1. vid en riskbedömning, där man beaktar anläggningens nuvarande och framtida storlek, lokalisering och miljöpåverkan, ger grund för antagandet att en allvarlig olycka skulle kunna inträffa om ett upplag kollapsar, en dämning rämnar eller till följd av någon annan brist i anläggningen eller felaktig drift av den,

2. innehåller avfall, över en viss mängd, som klassificeras som farligt enligt avfallsförordningen (2011:927), eller

3. innehåller ämnen eller beredningar, över en viss mängd, som klassificeras som farliga enligt föreskrifter som Kemikalieinspektionen har meddelat med stöd av 18 § förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer för att genomföra rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen¹, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2009/2/EG², eller Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat³, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008⁴.

1

EGT 196, 16.8.1967, s. 1 (Celex 31967L0548).

2

EUT L 11, 16.1.2009, s. 6 (Celex 32009L0002).

3

EGT L 200, 30.7.1999, s. 1 (Celex 31999L0045).

4

EUT L 353, 31.12.2008, s. 1 (Celex 32008R1272).

26 §

Den som driver en avfallsanläggning ska karakterisera det avfall som tas emot i anläggningen, transportera avfallet och i övrigt hantera det på ett sätt som så långt som möjligt säkerställer anläggningens långsiktiga fysiska och kemiska stabilitet och förebygger allvarliga olyckor.

Inom ramen för karakteriseringen enligt första stycket ska avfallet klassificeras enligt bilaga 4 till avfallsförordningen (2011:927) med särskild hänsyn till avfallets eventuella farliga egenskaper.