1) Enligt riksdagens beslut 2) föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska införas tre nya paragrafer, 2 g, 3 f och 8 a §§, av följande lydelse.
- 1)
Prop. 2008/09:193, bet. 2009/10:SoU3, rskr. 2009/10:12.
- 2)
Lagen omtryckt 1992:567.
2 g §
Hälso- och sjukvården ska särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med
har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning,
har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel.
Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider.
3 f §
När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten ska landstinget tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om landstinget eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det.
Av planen ska det framgå
vilka insatser som behövs,
vilka insatser respektive huvudman ska svara för,
vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen, och
vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.
8 a §
Landstinget ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktionsnedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.