Regeringen föreskriver1) i fråga om högskoleförordningen (1993:100)2)
- 1)
Jfr prop. 1999/2000:5, bet. 1999/2000:UbU1, rskr. 1999/2000:94.
- 2)
Förordningen omtryckt 1998:1003.
dels att 2 kap. 2 § och 8 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 11 a och 11 b §§, samt närmast före 1 kap. 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Försäkring för personskada
1 kap. 11 a §
Högskolor med staten som huvudman skall ansvara för att studenterna är försäkrade för personskada. Försäkringen skall avse sådan skada som har uppkommit till följd av olycksfall eller framkallats av sådan smitta som avses i 5 § förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd, om skadan har inträffat i samband med högskoleutbildning i Sverige. Försäkringen skall inte ge rätt till ersättning i den mån studenten har rätt till ersättning med stöd av författning eller kollektivavtal.
Sådan försäkring som avses i första stycket skall gälla även för studenter vid högskoleutbildning som anordnas av statliga högskolor enligt avtal med en kommun eller ett landsting som är huvudman för utbildningen.
Försäkringen skall tecknas genom att Centrala studiestödsnämnden för högskolorna träffar en överenskommelse med Kammarkollegiet. Överenskommelsen och ändringar i denna skall träffas med förbehåll för regeringens godkännande.
1 kap. 11 b §
Högskolor med staten som huvudman får genom överenskommelse med Kammarkollegiet teckna försäkring för personskada som drabbar deras studenter i samband med högskoleutbildning utanför Sverige. Försäkringen får dock bara avse studier som bedrivs vid utländsk högskola enligt avtal mellan berörda lärosäten. Försäkringen skall avse sådan sorts skada och sådana studenter som avses i 11 a §.
2 kap. 2 §
Styrelsen för en högskola skall själv besluta
i viktigare frågor om högskolans organisation,
om årsredovisningar, delårsrapporter, budgetunderlag och viktigare framställningar i övrigt,
om åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets revisionsberättelser och revisionsrapporter,
om revisionsplan och åtgärder med anledning av redovisning enligt 6 § förordningen (1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl.,
i viktigare frågor om den interna resursfördelningen och uppföljningen av denna,
om viktigare föreskrifter,
a) om skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden, dock inte i fråga om provanställning,
b) om disciplinansvar,
c) om åtalsanmälan,
d) om avstängning eller läkarundersökning,
om de antagningsordningar som nämns i 6 kap. 3 § andra stycket och 8 kap. 3 § tredje stycket,
om den anställningsordning som nämns i 4 kap. 14 §, och
i frågor i övrigt som är av principiell vikt.
Av bestämmelserna i 2 kap. 7, 8 och 10 §§, 3 kap. 2 och 6 §§ samt 11 kap. 6 § framgår att styrelsen för högskolan skall besluta själv också i vissa andra frågor än de som avses i första stycket.
Frågor som avses i första stycket 7. a–d skall dock avgöras av personalansvarsnämnden vid högskolan, om en sådan nämnd finns inrättad. Dessa frågor skall i vissa fall prövas av Statens ansvarsnämnd, vilket framgår av 4 kap. 33 §.
8 kap. 3 §
Forskarutbildning får anordnas av universiteten. En högskola som inte är universitet får anordna forskarutbildning inom de vetenskapsområden som finns vid den högskolan.
Universitetet eller högskolan skall se till att den som avser att börja forskarutbildning har tillgång till den information om utbildningen som behövs.
Särskilt skall universitetets eller högskolans antagningsordning finnas tillgänglig. Med antagningsordning avses de regler för forskarutbildning som universitetet eller högskolan tillämpar dels i fråga om ansökan, behörighet och urval, dels i fråga om hur beslut om antagning fattas.