SFS 2020:1034
Lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Utfärdad den 26 november 2020
1) Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 13 kap. 7 §, 34 kap. 23 § och 41 kap. 8 § 2) inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2019/20:195, bet. 2020/21:FiU8, rskr. 2020/21:60.
- 2)
Lagen omtryckt 2008:803.
13 kap. 7 §
Delägarrätter, fordringsrätter, andelar i svenska handelsbolag och sådana tillgångar som avses i 52 kap. räknas inte som tillgångar i näringsverksamheten för enskilda näringsidkare.
De ska dock räknas som tillgångar i näringsverksamheten om de är
– lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar eller liknande tillgångar,
– inventarier eller fordringar på grund av avyttring av inventarier,
– tillgodohavanden i kreditinstitut och tillgodohavandet hör till näringsverksamheten,
– fordringar på sådana försäkringsersättningar eller skadestånd som ska tas upp i näringsverksamheten,
– andelar i kooperativa föreningar förutsatt att innehavet av andelarna betingas av näringsverksamheten eller fordringar på grund av avyttring av sådana andelar, eller
– fordringar som medlemmar i kooperativa föreningar har på föreningen förutsatt att medlemskapet i föreningen betingas av näringsverksamheten.
Vid tillämpning av denna paragraf anses patent och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 som inventarier även om de inte förvärvats från någon annan.
34 kap. 23 §
Med realtillgångar avses alla sådana tillgångar som räknas in i kapitalunderlaget för expansionsfond i enskild näringsverksamhet med undantag av kontanter, tillgodohavanden i kreditinstitut och liknande tillgångar.
41 kap. 8 §
Inkomster ska tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras.
Sådana räntor på tillgodohavanden i kreditinstitut och som tillgodoräknas insättaren per den 31 december anses disponibla den dagen.