Regeringen föreskriver1) i fråga om jaktförordningen (1987:905)2)
- 1)
Jfr prop. 1999/2000:73, bet. 1999/2000:MJU17, rskr. 1999/2000:253.
- 2)
Jfr rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, 25.4.1979, s. 1, Celex 31979L0409) och rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7, Celex 31992L0043). Förordningen omtryckt 1998:1000.
dels att nuvarande 3 c och 3 d §§ skall betecknas 5 a och 5 b §§,
dels att 3 b §, nya 5 a och 5 b §§, 9, 9 b, 14, 20, 21, 34, 36, 39, 46, 47, 49–52 och 52 e §§, bilaga 1–4, rubriken före 46 § samt den nya rubriken före 5 a § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före nuvarande 3 c § skall sättas närmast före den nya 5 a §,
dels att det i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 52 f–h §§ samt närmast före 52 f och g §§ nya rubriker av följande lydelse.
Förordningen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då denna förordning träder i kraft.
Inledande bestämmelse
1 §
Beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i jaktlagen (1987:259).
Jakten
Allmänna jakttider
2 §
Jakt efter vilt av olika slag är tillåten under de tider av jaktåret (den 1 juli–den 30 juni) som anges i bilaga 1 till denna förordning (allmänna jakttider). Ingrepp får dock inte göras i fåglarnas bon. Inte heller får deras ägg tas eller förstöras.
Länsstyrelsen får meddela föreskrifter om en begränsning av den allmänna eller särskilda jakttiden för viss viltart om det behövs med hänsyn till snö-, is- eller temperaturförhållandena. Förordning (1995:443).
Jakten efter älg
3 §
Om licensjakt efter älg finns bestämmelser i 33 § jaktlagen (1987:259).
Trots det som föreskrivs i 33 § första stycket jaktlagen (1987:259) skall följande gälla:
Ett område som har sådan storlek och arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen älgstam får av länsstyrelsen registreras som älgskötselområde. Inom älgskötselområde sker jakten efter älg utan licens. För älgskötselområde skall det finnas en skötselplan.
En licens för jakt efter älg får avse avskjutningen under längre tid än ett jaktår eller avse den totala avskjutningen inom flera områden som med stöd av 33 § andra stycket eller tredje stycket 2 jaktlagen registrerats för jakt efter älg. Förordning (1994:1454).
3 a §
Jakt efter älg är tillåten under de tider som anges i bilaga 2 till denna förordning. Förordning (1991:1770).
3 b §
Den som ansöker om registrering av licensområde för älgjakt eller av älgskötselområde skall betala en avgift enligt föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket. Förordning (2000:1216).
3 c §
har upphävts genom förordning (2000:1216).
3 d §
har upphävts genom förordning (2000:1216).
Jakten efter kronhjort
4 §
Ett område som har sådan storlek och arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen kronhjortsstam får av länsstyrelsen registreras som kronhjortsskötselområde. Inom ett sådant område får kronhjort jagas utan licens. För Skåne län gäller dock att länsstyrelsen beslutar om inrättande av kronhjortsområden i länet. Inom ett sådant område får kronhjort jagas endast under särskild jakttid och efter licens av länsstyrelsen. Förordning (1998:1000).
5 §
Jakt efter kronhjort är tillåten under de tider som anges i bilaga 3 till denna förordning. Förordning (1998:1000).
Skyldighet att efter älg- och kronhjortsjakt anmäla jaktresultat
5 a §
För områden som länsstyrelsen registrerat för jakt efter älg eller kronhjort skall jakträttshavaren anmäla jaktresultatet till länsstyrelsen inom två veckor efter jakttidens utgång, även om inte något djur har fällts.
Om älg eller kronhjort fälls i andra fall än som avses i första stycket skall jakträttshavaren anmäla detta till länsstyrelsen inom två veckor efter jakttidens utgång eller, om djuret fälls under annan tid med stöd av särskilt tillstånd, inom två veckor efter det att djuret fälldes. Förordning (2000:1216).
5 b §
I en anmälan enligt 5 a § skall det anges
var och när djuret fälldes,
vilket kön djuret har,
om det fällda djuret var en årskalv. Förordning (2000:1216).
Tillstånd till jakt efter vissa rovdjur
6 §
För områden där det finns fasta stammar av björn, varg, järv eller lo, får Naturvårdsverket efter samråd med länsstyrelsen genom föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet ge tillstånd till jakt efter ett begränsat antal sådana djur.
En förutsättning för att jakt enligt första stycket skall kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Förordning (1999:712).
Föreskrifter om licensjakt
7 §
Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om
registrering av licensområde för älgjakt och älgskötselområde,
licens för jakt efter älg och kronhjort,
kronhjortsområde och kronhjortsskötselområde,
länsstyrelsens prövning i ärenden som avses i 1–3. Förordning (1998:1000).
Jakt inom vilthägn m.m.
8 §
Inom ett vilthägn som uppfyller de krav som Naturvårdsverket har föreskrivit får djur av den viltart som hägnet är avsett för jagas trots bestämmelserna om fredning. För användning av hund gäller dock bestämmelserna i 16 §.
Inom en anläggning för hållande av fåglar i fångenskap får ägg plockas trots bestämmelserna om fredning. Förordning (1998:1000).
Inskränkningar i jakten
9 §
För jakt med skjutvapen efter älg, björn, varg, lo, hjort, rådjur och mufflonfår gäller följande begränsningar.
Älg får jagas bara under tiden fr.o.m. en timme före solens uppgång till solens nedgång.
Björn får jagas bara under tiden fr.o.m. en timme före solens uppgång till två timmar före solens nedgång.
Varg, järv, lo, hjort, rådjur och mufflonfår får jagas bara fr.o.m. en timme före solens uppgång t.o.m. en timme efter solens nedgång. Under timmen efter solens nedgång får jakten endast bedrivas som vaktjakt eller smygjakt.
Länsstyrelsen får i det enskilda fallet medge undantag från första stycket. Om flera län är berörda prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är belägen.
Om tillstånd till jakt ges enligt 27 § eller 31 § första stycket prövas dock frågan om undantag från första stycket av Naturvårdsverket. Förordning (2000:1216).
9 a §
Valar får inte jagas från svenskt fartyg eller luftfartyg på det fria havet utanför Sveriges ekonomiska zon. Förordning (1998:1000).
9 b §3)
- 3)
Senaste lydelse 1999:712.
I föreskrifter eller beslut som avses i 6, 11, 14 och 15 §§, 20 § 2 samt 21, 23 a, 27, 29 och 31 §§ skall det anges
vilka arter som berörs, hur många djur som får fällas och vilka kontrollåtgärder som måste vidtas,
vilka medel och metoder som får användas,
vilken tid och vilket område som avses. Förordning (2000:1216).
Jaktmedel
10 §
Vid jakt får endast sådana skjutvapen och sådan ammunition användas som uppfyller de krav som Naturvårdsverket föreskriver.
Vid jakt med skjutvapen får vapnet inte gillras. Förordning (1994:108).
11 §
Fångstredskap skall vara av godkänd typ för att få användas.
Naturvårdsverket prövar efter samråd med Statens jordbruksverk frågor om godkännande av fångstredskap.
Den som ansöker om godkännande skall betala en avgift enligt föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket.
Om det inte finns någon annan lämplig lösning, får Naturvårdsverket i det enskilda fallet medge att fångstredskap som inte är av godkänd typ används vid sådan jakt som avses i 24, 25, 27, 29 och 31 §§. Verket får dock inte tillåta användning av ett redskap som inte är selektivt eller som lokalt kan medföra att beståndet av en art försvinner eller utsätts för en allvarlig störning. Förordning (1999:712).
12 §
Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om
tillstånd, kunskapskrav eller andra villkor för användande av fångstredskap,
vittjande av fångstredskap. Förordning (1998:1000).
12 a §
Vilt som har fångats i fångstredskap skall vid vittjningstillfället omedelbart avlivas eller återges friheten.
Första stycket gäller inte vid fångst i vilthägn av den viltart som hägnet är avsett för.
Naturvårdsverket får i det enskilda fallet eller genom föreskrifter medge undantag från första stycket.
Vid avlivning av djur som har fångats med fångstredskap gäller inte bestämmelserna om jaktmedel. Förordning (1998:108).
13 §
Bekämpningsmedel får användas för att döda mullvadar, sorkar (utom bisam), lämlar, råttor, skogsmöss och husmöss, om medlet har godkänts för sådan användning enligt förordningen (1998:947) om bekämpningsmedel eller förordningen (2000:338) om biocidprodukter.
Länsstyrelsen får i det enskilda fallet medge att godkänt bekämpningsmedel används för att döda fåglar som orsakar allvarliga skador eller olägenheter för människors hälsa. Medgivandet får bara lämnas om det inte finns något tillfredsställande alternativ till en sådan skadeförebyggande åtgärd. Förordning (2000:342).
14 §
Fast belysning vid väg eller byggnad som satts upp i annat syfte än att underlätta jakten får användas vid jakt efter vildkanin, rödräv, mårdhund, grävling, mink, mård, tvättbjörn eller vildsvin. Vidare får ficklampa eller annan liknande lampa användas
när djuret skall avlivas i samband med jakt med ställande hund,
för jakt vid gryt eller lya, eller
när ett fångstredskap vittjas.
Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen i det enskilda fallet medge att belysning används också vid annan jakt under förutsättning att jakten inte avser björn, varg, lo, utter, bäver, mård eller skogshare. Om flera län är berörda prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är belägen.
Om tillstånd till jakt ges enligt 27 § eller 31 § första stycket skall dock frågan om användning av belysning vid jakt i andra fall än som avses i första stycket prövas av Naturvårdsverket. (Förordning 2000:1216).
15 §
Naturvårdsverket får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om användning av andra jaktmedel än vad som följer av denna förordning.
Sådana föreskrifter eller beslut får meddelas endast om det inte finns någon annan lämplig lösning. Naturvårdsverket får dock inte tillåta användning av ett jaktmedel som inte är selektivt eller som lokalt kan medföra att beståndet av en art försvinner eller utsätts för en allvarlig störning. Förordning (1999:712).
Hundar
16 §
Trots det som föreskrivs i 6 § första stycket jaktlagen (1987:259) får jakthundar som är lämpade för respektive jaktändamål användas av jakträttshavaren eller av annan person med jakträttshavarens medgivande vid tillåten jakt och vid jaktträning enligt följande:
| Hund som förföljer vilt | efter | älg |