Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 1 och 5 §§ jaktlagen (1987:259) skall ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2000/01:111, bet. 2000/01:MJU18, rskr. 2000/01:248.
1 §2)
- 2)
Senaste lydelse 1994:1820.
Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande inom svenskt territorium samt frågor som har samband därmed.
Lagen gäller också i de fall som anges särskilt
inom Sveriges ekonomiska zon,
beträffande jakt från svenskt fartyg på det fria havet utanför den ekonomiska zonen,
beträffande jakt från svenskt luftfartyg över det fria havet utanför den ekonomiska zonen.
Utöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra författningar i fråga om skyddet och vården av viltet.
Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och åtgärder finns i 7 kap. 28 a–29 b §§ miljöbalken.
5 §3)
- 3)
Senaste lydelse 1997:343.
Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.
Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid jakt. Förbudet hindrar dock inte att lämpliga åtgärder vidtas av markinnehavaren i syfte att motverka skador av vilt, om sådana skador inte kan motverkas på annat tillfredsställande sätt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förbudet att ofreda viltet och om villkoren för att trots förbudet vidta åtgärder som avses i andra stycket.