Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259)2)
- 1)
Prop. 2013/14:110, bet. 2013/14:JuU23, rskr. 2013/14:262.
- 2)
Senaste lydelse av 9 § 1997:343, 26 a § 2012:153.
dels att i 9 och 26 a §§ samt i rubriken närmast före 26 a § ordet "polismyndigheten" i olika böjningsformer ska bytas ut mot "Polismyndigheten" i motsvarande form,
dels att 28 och 47 §§ ska ha följande lydelse.
28 §
Om vilt har skadats vid jakt, ska jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och avlivas.
Om älg, hjort eller rådjur har skadats vid jakt på ett jaktområde och tar sig in på ett annat jaktområde, ska jägaren se till att jakträttshavaren där eller markägaren snarast underrättas. Om jakträttshavaren eller markägaren endast kan nås med svårighet, får Polismyndigheten underrättas i stället.
47 §3)
- 3)
Senaste lydelse 1988:435.
Påträffas någon på bar gärning då han eller hon begår jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt 49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom eller henne. Samma befogenhet har särskilt förordnade jakttillsynsmän och behöriga tjänstemän vid Kustbevakningen och Tullverket.
Har egendom tagits i beslag, ska anmälan om detta skyndsamt göras till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Den polisman eller åklagare som tar emot en sådan anmälan om beslag ska vidta samma åtgärder som om han eller hon själv gjort beslaget.
För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt.