3 kap. 2 §

Kustbevakningens direkta brottsbekämpning omfattar brott som rör

1. skyddslagstiftning i

1. lagen (2004:487) om sjöfartsskydd,

2. skyddslagen (2010:305), och

3. lagen (2016:319) om skydd för geografisk information,

2. sjötrafik och sjösäkerhet i

1. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn,

2. lagen (1983:294) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän flottled,

3. mönstringslagen (1983:929),

4. sjölagen (1994:1009),

5. lagen (1994:1776) om skatt på energi,

6. lagen (1998:958) om vilotid för sjömän,

7. fartygssäkerhetslagen (2003:364),

8. lagen (2006:263) om transport av farligt gods,

9. barlastvattenlagen (2009:1165), och

10. lagen (2021:626) om förarbevis för vattenskoter,

3. vattenförorening och miljö i

1. 10 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, och

2. 29 kap. 1 § första stycket 1 miljöbalken i fråga om utsläpp från fritidsfartyg, samt 29 kap. 2–2 b §§, 4 § första stycket 1 j i fråga om otillåten hantering av ammunition som innehåller bly, 4 a § och 8 § första stycket 12 och 13 samma balk,

4. överträdelser av fiske- och jaktlagstiftning i

1. jaktlagen (1987:259),

2. fiskelagen (1993:787),

3. lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, och

4. vapenlagen (1996:67),

5. fornminnen och vrak i

1. 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950), och

2. lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia, och

6. Sveriges maritima zoner i

1. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, och

2. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

Brott som har begåtts i Sveriges maritima zoner omfattas alltid av den direkta brottsbekämpningen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att ytterligare brott med endast böter i straffskalan ska ingå i den direkta brottsbekämpningen.