Enligt riksdagens beslut¹⁾ föreskrivs att 2, 4, 10 och 12 §§ och rubrikerna närmast före 2, 10 och 12 §§ lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn ska ha följande lydelse.

1)

Prop. 2025/26:92, bet. 2025/26:CU22, rskr. 2025/26:222.

När en god man ska utses

2 §

Om barnet vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, ska överförmyndaren förordna en god man att i vårdnadshavares och förmyndares ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. Detta gäller oavsett om barnet söker uppehållstillstånd i landet eller inte.

En god man ska också förordnas, om barnets föräldrar eller en annan vuxen person, som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, på grund av dödsfall eller sjukdom eller av någon annan orsak upphör att kunna utöva förmynderskapet eller vårdnaden efter barnets ankomst till Sverige men innan barnet har fått uppehållstillstånd här.

En god man ska inte förordnas, om det är uppenbart obehövligt.

4 §

I fråga om vem som kan utses till god man tillämpas 11 kap. 12, 12 a och 13 §§ föräldrabalken. Vid bedömningen av om den som utses är lämplig för uppdraget ska överförmyndaren fästa särskild vikt vid den utsatta situation som barnet befinner sig i.

När ansökan om en särskilt förordnad vårdnadshavare ska göras

10 §

När barnet har fått uppehållstillstånd, ska socialnämnden i den kommun där barnet vistas skyndsamt hos rätten väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken, om inte särskilda skäl talar emot det. Överförmyndaren ska underrätta socialnämnden om att det finns förutsättningar för en sådan talan eller anmälan.

Allmänna bestämmelser

12 §

I frågor om god man enligt denna lag tillämpas 11 kap. 12 b och 14 §§ samt 12, 14, 16 och 19–21 kap. föräldrabalken.