SFS 2004:853
Lag om ändring i lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd
utfärdad den 28 oktober 2004.
1) Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 1, 10 a och 12 §§ lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd skall ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, rskr. 2004/05:8.
1 §
I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som omfattas av denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse och om anmälan m.m.
2) 10 a §
- 2)
Senaste lydelse 2002:306.
En stödberättigad skall betala för sitt uppehälle för varje dag som han eller hon är
häktad
intagen i kriminalvårdsanstalt eller
på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan vistas i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453). Vid vistelse i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende gäller detta endast för den tid under vilken staten bekostar vistelsen.
Betalning skall ske genom att Försäkringskassan, efter skatteavdrag enligt skattbetalningslagen (1997:483), gör avdrag från äldreförsörjningsstödet när det betalas ut. Om den stödberättigade samtidigt med stödet uppbär ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller lagen (1998:702) om garantipension eller livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, skall endast ett avdrag göras från de sammantagna förmånerna.
Avdraget uppgår till 80 kr för dag. Det får dock utgöra högst en tredjedel av förmånernas månadsbelopp efter skatteavdrag delat med 30. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmaste lägre krontal.
Avdrag skall inte göras för tid under vilken den stödberättigades fängelsestraff verkställs utanför kriminalvårdsanstalt enligt 33 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Avdrag skall heller inte göras, om den stödberättigade är berättigad till livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring men förmånen enligt 6 kap. 8 § sistnämnda lag inte skall utges.
12 §
Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas i ärenden enligt denna lag:
17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,
20 kap. 2 a § om provisoriska beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § första stycket andra meningen om förbud mot överlåtelse,
20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet, och
20 kap. 10–13 §§ om överklagande m.m.