SFS 2000:1031
Lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning
utfärdad den 23 november 2000.
1) Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 3, 7 och 13 §§ lagen (1993:389) om assistansersättning skall ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2000/01:5, bet. 2000/01:SoU3, rskr. 2000/01:23.
2) 3 §
- 2)
Senaste lydelse 1996:535.
Den som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har, utom i fall som anges i 4 §, rätt att för sin dagliga livsföring få assistansersättning enligt denna lag om han eller hon har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.
Assistansersättning lämnas för tid efter det att den ersättningsberättigade har fyllt 65 år endast om
ersättning har beviljats innan han eller hon har fyllt 65 år, eller
ansökan inkommer till försäkringskassan senast dagen före 65-årsdagen och därefter blir beviljad.
Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den ersättningsberättigade har fyllt 65 år.
Personlig assistans har i denna lag samma betydelse som i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
7 §
Rätt till assistansersättning för den som erhåller sådan ersättning skall omprövas sedan två år förflutit från det att frågan om rätt till ersättning senast prövades och vid väsentligt ändrade förhållanden.
För person som erhåller assistansersättning efter det att han eller hon har fyllt 65 år får omprövning endast ske vid väsentligt ändrade förhållanden.
Ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden skall gälla från och med den månad då anledning till ändringen uppkom.
13 §
Frågor som avses i 6–8 §§ skall inom försäkringskassan avgöras av socialförsäkringsnämnd. Nämnden kan dock överlämna till en tjänsteman vid försäkringskassan att fatta beslut enligt 8 §.