SFS 2004:174
Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
utfärdad den 7 april 2004.
Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 4 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2003/04:30, bet. 2003/04:SoU6, rskr. 2003/04:178.
4 §2)
- 2)
Senaste lydelse 1998:602.
Vid behandlingen skall hänsyn tas till den häktades hälsotillstånd. En häktad som bedöms behöva hälso- och sjukvård eller som begär att läkare skall tillkallas, skall så snart som möjligt undersökas av läkare, om inte sådan undersökning uppenbarligen är onödig.
En läkares anvisningar om vården av en häktad som är sjuk skall iakttas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom eller henne så snart som möjligt. Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård finns i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Får hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården kännedom om att en häktad lider av en smittsam sjukdom som enligt 1 kap. 3 § andra stycket smittskyddslagen (2004:168) utgör allmänfarlig sjukdom, skall chefen för förvaringslokalen underrättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning.
Kan det befaras att transport medför skada för den häktades hälsa, behövs läkares medgivande till transporten.
Förlossning av en häktad kvinna skall om möjligt ske på sjukhus.
Om det finns anledning till det, skall den som enligt andra eller fjärde stycket vistas på sjukhus stå under bevakning.