SFS 2003:542
Lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
utfärdad den 17 juli 2003.
Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 2 och 42 §§ lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2002/03:49, bet. 2002/03:LU17, rskr. 2002/03:222.
2 §
En ansökan om betalningsföreläggande får avse åläggande för svaranden att betala en penningfordran som är förfallen till betalning, om förlikning är tillåten i saken.
Den som har en fordran som avses i första stycket, för vilken panträtt i fast egendom, skepp eller skeppsbygge har upplåtits skriftligen, kan i en ansökan om betalningsföreläggande begära att betalningen skall fastställas att utgå ur den egendom i vilken panträtten gäller. Så kan också den göra, som för fordringen har inteckning i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.
42 §
Har i mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning svaranden inte i rätt tid bestritt ansökningen, skall kronofogdemyndigheten snarast meddela utslag i enlighet med ansökningen. Om svaranden har bestritt endast en del av ansökningen, skall utslag meddelas i enlighet med den obestridda delen av ansökningen.
I fall som avses i 2 § andra stycket skall i utslaget fastställas att fordringen skall utgå med förmånsrätt i den pantsatta egendomen i den omfattning som gäller enligt lag.