SFS 2008:994
Lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
utfärdad den 20 november 2008.
Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 2 och 42 §§ lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2007/08:161, bet. 2008/09:CU5, rskr. 2008/09:34.
2 §2)
- 2)
Senaste lydelse 2003:542.
En ansökan om betalningsföreläggande får avse åläggande för svaranden att betala en penningfordran som är förfallen till betalning, om förlikning är tillåten i saken.
Den som har en fordran som avses i första stycket, för vilken panträtt i fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller företagshypotek har upplåtits skriftligen, kan i en ansökan om betalningsföreläggande begära att betalningen ska fastställas att utgå ur den egendom i vilken panträtten eller företagshypoteket gäller. Så kan också den göra, som för fordringen har inteckning i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.
42 §3)
- 3)
Senaste lydelse 2003:542.
Har i mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning svaranden inte i rätt tid bestritt ansökningen, ska Kronofogdemyndigheten snarast meddela utslag i enlighet med ansökningen. Om svaranden har bestritt endast en del av ansökningen, ska utslag meddelas i enlighet med den obestridda delen av ansökningen.
I fall som avses i 2 § andra stycket ska i utslaget fastställas att fordringen ska utgå med förmånsrätt i den pantsatta eller intecknade egendomen i den omfattning som gäller enligt lag.