1) Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lagen (2005:130) om dödförklaring
- 1)
Prop. 2012/13:158, bet. 2013/14:CU2, rskr. 2013/14:8.
dels att rubriken närmast före 12 § ska utgå,
dels att 1, 5 och 7 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 11 a §, samt närmast före 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.
1 §
Om någon som är försvunnen kan befaras vara död, får han eller hon dödförklaras enligt denna lag.
5 §
En ansökan om dödförklaring får göras av den försvunnes make eller sambo eller arvinge. I andra fall än dem som avses i 3 § andra stycket får ansökan också göras av
någon annan vars rätt kan bero av dödförklaringen, eller
god man enligt 11 kap. föräldrabalken, förvaltare eller förordnad förmyndare för den försvunne.
Ansökan ska göras hos Skatteverket.
Skatteverket får självmant ta upp en fråga om dödförklaring enligt 2 §.
7 §
I fall som avses i 3 och 4 §§ ska Skatteverket utfärda kungörelse. Kungörelsen ska innehålla en kallelse på den försvunne att anmäla sig hos Skatteverket senast en viss dag som inte får sättas tidigare än sex månader därefter eller, om 3 § andra stycket tillämpas, två månader därefter. Kungörelsen ska även innehålla en uppmaning till var och en som kan lämna upplysningar i ärendet att inom samma tid anmäla det hos Skatteverket.
Kungörelsen ska införas i Post- och Inrikes Tidningar och, om det finns skäl för det, i ortstidning.
Upphävande och återbäring
11 a §
Visar det sig att den dödförklarade lever, ska Skatteverket fatta beslut om att upphäva beslutet om dödförklaring.
Ansökan om upphävande av ett beslut om dödförklaring får göras av den dödförklarade. Skatteverket får också självmant ta upp en fråga om upphävande av ett beslut om dödförklaring.