SFS 2016:487
Lag om ändring i lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen
utfärdad den 26 maj 2016.
1) Enligt riksdagens beslut 2) föreskrivs att 1 kap. 3 § och 3 kap. 11 a § lagen (2011:423) om erkännande av verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2015/16:155, bet. 2015/16:JuU28, rskr. 2015/16:239.
- 2)
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen, i den ursprungliga lydelsen.
1 kap. 3 § 3)
Med ett utländskt beslut om förverkande avses i denna lag ett straff eller en åtgärd enligt ett lagakraftvunnet beslut, som har meddelats av en domstol i en annan medlemsstat i Europeiska unionen efter rättegång på grund av brottslig handling och som innebär ett slutligt berövande av egendom när domstolen förklarat att egendomen har
utgjort vinning av ett brott eller motsvarande som helt eller delvis uppgår till värdet av denna vinning,
utgjort hjälpmedel vid ett brott,
förverkats till följd av en tillämpning av
artikel 3.1 och 3.2 om utökade möjligheter till förverkande i rådets rambeslut 2005/212/RIF om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott, eller
artikel 5 om utvidgat förverkande i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen, i den ursprungliga lydelsen, eller
förverkats med stöd av andra bestämmelser om utökade möjligheter till förverkande än sådana som anges i 3.
Denna lag ska inte tillämpas på utländska beslut om förverkande som innebär återställande av egendom till rättmätig ägare.
- 3)
Senaste lydelse 2014:203.
3 kap. 11 a § 4)
För beslut om förverkande enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 gäller, utöver vad som anges i 10 och 11 §§, att en verkställbarhetsförklaring inte får meddelas om
den gärning som ligger till grund för beslutet om förverkande varken motsvarar ett brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer, eller något av de brott som räknas upp i 36 kap. 1 b § andra och tredje styckena brottsbalken,
brottet inte är av beskaffenhet att kunna ge utbyte,
det varken av beslutet om förverkande eller av krav som uppställs i den andra medlemsstatens lag framgår att den statens domstol har bedömt att den förverkade egendomen härrör från brottslig verksamhet, eller
beslutet om förverkande inte riktar sig mot någon av de personer som anges i 36 kap. 5 a § brottsbalken.
En verkställbarhetsförklaring avseende beslut som anges i första stycket får inte meddelas om det är oskäligt.
- 4)
Senaste lydelse 2014:203.