SFS 2004:818
Lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård
utfärdad den 28 oktober 2004.
1) Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 2, 3, 13, 14 och 16–19 §§ lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, rskr. 2004/05:8.
2 §
Ersättning utges från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Frågor om ersättning handhas av Försäkringskassan.
3 § 2)
- 2)
Senaste lydelse 1999:815.
I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som kan bli berättigad till förmåner enligt denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse och anmälan m.m.
Som villkor för tillämpningen av denna lag gäller vidare att vården ges här i landet och att den sjuke omfattas av socialförsäkringslagen.
13 § 3)
- 3)
Senaste lydelse 1999:815.
Den som önskar få ersättning skall göra skriftlig ansökan hos Försäkringskassan.
14 §
Till ansökan skall fogas ett utlåtande av en läkare som ansvarar för den sjukes vård och behandling. Utlåtandet skall innehålla uppgift om den vårdades sjukdomstillstånd.
Kravet på läkarutlåtande gäller inte om det hos Försäkringskassan finns utredning om förhållande som avses i första stycket och utredningen är tillräcklig för att bedöma ersättningsfrågan.
16 §
Ersättning får inte utges för tid innan anmälan om vården har gjorts hos Försäkringskassan, om det inte mött hinder att göra en sådan anmälan eller annars särskilda skäl motiverar att ersättning utges.
17 § 4)
- 4)
Senaste lydelse 2002:196.
Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av ersättning, om den som mottagit ersättning genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på något annat sätt har förorsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller lämnats med för högt belopp. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta. Om det finns särskilda skäl, får Försäkringskassan helt eller delvis efterge belopp som skall återbetalas.
Om återbetalningsskyldighet har ålagts någon enligt första stycket, får Försäkringskassan vid senare utbetalning till denne hålla inne ett skäligt belopp i avräkning på vad som har utgetts för mycket.
Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon enligt beslut av Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av en annan författning. Har avdrag gjorts med anledning av beslut om återbetalningsskyldighet av premiepension skall det avdragna beloppet överlämnas till Premiepensionsmyndigheten.
18 § 5)
- 5)
Senaste lydelse 1998:94.
Föreskrifterna i 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av Försäkringskassans beslut samt om överklagande av Försäkringskassans och domstols beslut tillämpas även i ärende om ersättning enligt denna lag.
Ett beslut i ett ärende om ersättning enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol som har att pröva beslutet.
19 § 6)
- 6)
Senaste lydelse 1998:94.
I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen
17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av förmåner,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning av ersättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 § första–tredje styckena om skyldighet att lämna uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,
20 kap. 16 § om verkställighetsföreskrifter.