Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att det i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift2) ska införas fyra nya paragrafer, 11–11 c §§, av följande lydelse.
- 1)
Prop. 2019/20:67, bet. 2019/20: TU13, rskr. 2019/20:306.
- 2)
Lagen omtryckt 1987:25.
11 §3)
- 3)
Tidigare 11 § upphävd genom 1996:257.
Ett fordon får inte användas, om felparkeringsavgift eller förhöjd avgift inte har betalats inom föreskriven tid. Användningsförbud inträder dock först när
den totala avgiftsskulden uppgår till mer än 5 000 kronor, och
minst sex månader har gått från den dag då den totala avgiftsskulden eller en del därav som överstiger 5 000 kronor senast skulle ha betalats.
I den totala avgiftsskulden ska inte räknas in
avgift som en tidigare ägare av fordonet är skyldig att betala, och
avgift för vilken anstånd med betalningen gäller.
Användningsförbudet gäller till dess det belopp enligt första stycket 2 som har lett till förbudet har betalats.
Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer medge att ett visst fordon får användas trots bestämmelserna i första stycket.
11 a §
Om ett fordon har sålts vid en exekutiv försäljning eller av ett konkursbo, får det användas även om felparkeringsavgift eller förhöjd avgift, som en tidigare ägare är betalningsskyldig för, inte har betalats. Detsamma gäller för ett fordon som tillhör ett konkursbo i fråga om avgift som konkursgäldenären eller en tidigare ägare är betalningsskyldig för.
11 b §
Om ett fordon används i strid med 11 §, ska en polisman eller en bilinspektör ta hand om fordonets registreringsskyltar.
Den som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats.
11 c §
Beslut enligt 11 § fjärde stycket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 11 b § får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.