Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 1 § lagen (1957:390) om fiskearrenden ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2009/10:212, bet. 2009/10:MJU23, rskr. 2009/10:347.
1 §2)
- 2)
Senaste lydelse 1984:680.
I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt annan, ska, utöver vad som beträffande nyttjanderätt i allmänhet följer av 7 kap. jordabalken, gälla vad som föreskrivs nedan i denna lag, om upplåtelsens ändamål är yrkesfiske eller annat fiske som är av väsentlig betydelse för arrendatorns försörjning.
Har rätt till fiske, i samband med jordbruksarrende eller annars, upplåtits genom avtal som huvudsakligen har annat ändamål än vad som föreskrivs i första stycket, ska denna lag inte tillämpas.
Förbehåll som strider mot bestämmelse i denna lag är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i dennes ställe, om inte annat anges.
I de fall då det föreskrivs att arrendenämnden ska godkänna ett förbehåll enligt tredje stycket eller något annat avtalsvillkor för att detta ska bli giltigt, får godkännande sökas endast om detta angivits i avtalet. Ansökan får inte prövas om den kommer in till arrendenämnden senare än en månad efter det att avtalet ingicks. Leder en prövning till att godkännande vägras, förfaller avtalet, om inte något annat har överenskommits.