1) Enligt riksdagens beslut 2) föreskrivs i fråga om lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
- 1)
Prop. 1999/2000:36, bet. 1999/2000:FiU14, rskr. 1999/2000:140.
- 2)
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 31.5.1994, s. 5, Celex 394L0019).
dels att 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 4 och 14 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 a och 4 b §§, av följande lydelse.
4 §
Om en insättning omfattas av garantin, har insättaren rätt till ersättning motsvarande dels insättningens belopp, dels upplupen ränta till den dag då ersättningsrätt inträder.
Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets konkurs för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får dock uppgå till sammanlagt högst 250 000 kronor för varje institut.
4 a §
Om den insättning som ersättningen avser är pantsatt, skall panthavaren ha panträtt i ersättningen.
4 b §
Ett krav avseende tillgångar, som enligt en lagakraftvunnen dom har varit föremål för brott enligt 9 kap. 6, 6 a, 7 eller 7 a § brottsbalken, skall inte ge rätt till ersättning från insättningsgarantin.
Om åtal har väckts för brott enligt första stycket avseende viss insättning och ersättning begärs för insättningen, skall Insättningsgarantinämnden besluta att ersättning tills vidare inte skall betalas ut.
14 §
Om garantin för ett institut börjar gälla under ett löpande kalenderår skall avgiften för det året fastställas med hänsyn till den tid garantin gällt. Avgiften skall grundas på summan av institutets insättningar vid årets utgång och i övrigt beräknas på samma sätt som anges i 13 § andra stycket.
Om garantin för ett institut upphör att gälla under ett löpande kalenderår skall avgiften för det året fastställas med hänsyn till den tid garantin gällt. Avgiften skall i övrigt beräknas på samma sätt som anges i 12 och 13 §§.