5 §

Verkställighet i Sverige av europeisk brottmålsdom får ske endast efter framställning av behörig myndighet i den främmande staten.

Europeisk brottmålsdom får inte verkställas här i landet

1. om domen inte har fått laga kraft eller om påföljden inte får verkställas i den främmande staten,

2. om gärning som påföljden avser inte motsvarar brott enligt svensk lag eller gärningsmannen, om gärningen begåtts här i landet, på annan grund än som avses i 6 § första stycket 7 inte skulle ha kunnat dömas till påföljd för brottet,

3. om den dömde inte har hemvist i Sverige, såvida inte verkställighet här kan antas förbättra möjligheterna till hans eller hennes återanpassning eller den utdömda påföljden avser frihetsberövande och kan verkställas här i samband med verkställighet av annan frihetsberövande påföljd, som ska verkställas i Sverige, eller Sverige är den dömdes ursprungliga hemland,

4. om verkställighet i Sverige skulle vara oförenlig med grundläggande principer för rättsordningen här i landet,

5. om verkställighet här skulle strida mot Sveriges internationella förpliktelser,

6. om dom i mål om ansvar för gärning som påföljden avser har meddelats här i landet eller om här utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot för samma gärning har godkänts,

7. om den dömde genom en dom som har fått laga kraft och som meddelats i annan främmande stat än den stat som gjort framställning om verkställighet, för en gärning som påföljden avser har frikänts från ansvar eller dömts till påföljd som har verkställts i sin helhet eller håller på att verkställas eller har preskriberats eller bortfallit på grund av att nåd eller amnesti beviljats i nämnda stat, eller om den dömde genom sådan dom förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har dömts ut, eller

8. om verkställighet i Sverige i övrigt skulle strida mot brottmålsdomskonventionen.

6 §²⁾

2)

Senaste lydelse 1991:454.

Framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom kan avslås

1. om gärningen som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott,

2. om det finns grundad anledning att anta att domen föranletts eller den i domen bestämda påföljden skärpts av hänsyn till ras, religion, nationalitet eller politisk åsikt,

3. om gärningen som påföljden avser omfattas av här i landet pågående förundersökning, väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen inte ska väckas eller fullföljas,

4. om gärningen som påföljden avser inte har begåtts i den stat där påföljden bestämts,

5. om påföljden inte kan verkställas här i landet,

6. om det kan antas att påföljden kan verkställas i den främmande staten,

7. om den dömde vid tiden för brottet inte fyllt femton år,

8. om en tillämpning av 35 kap. 7 § eller 36 kap. 31 § brottsbalken skulle innebära att påföljden preskriberats eller beslutet om förverkande förfallit.

Om det i den främmande staten har vidtagits åtgärd som enligt lagen i den staten medför att tiden för påföljdspreskription skjuts upp, ska åtgärden ha samma verkan här i landet vid tillämpning av första stycket 8.

21 §

När en ansökan som avses i 20 § andra stycket inkommit till rätten, kallar rätten den dömde att inställa sig vid förhandling inför rätten. Förhandling får inte utan den dömdes samtycke hållas förrän tjugoen dagar gått från det att den dömde personligen delgetts kallelsen.

Om den dömde uteblir från en förhandling som avses i första stycket eller om rätten av annat skäl finner att oppositionen inte kan tas upp till prövning, ska den dömdes talan avvisas. När avvisningsbeslutet har fått laga kraft tillämpas 9–16 §§.

Fråga om ansvar för en gärning som avses med en framställning om verkställighet av en utevarodom får prövas, även om åtal för gärningen enligt 2 kap. brottsbalken inte kunnat väckas i Sverige eller kunnat väckas här endast efter särskilt förordnande, och utan hinder av bestämmelserna i 35 kap. 2–6 och 10 §§ samma balk. Frågan om ansvar för gärningen enligt svensk lag ska bedömas som om motsvarande brott hade begåtts här i landet. Om en åtgärd för att väcka åtal eller förundersökning har vidtagits i den främmande staten enligt dess lag, ska åtgärden ha samma verkan som om åtgärden hade vidtagits här i landet. En sådan åtgärd får dock inte ges någon annan verkan än den har enligt lagen i den främmande staten.