Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
- 1)
Prop. 1998/99:114, prop. 1999/2000:39, bet. 1999/2000:KrU7, rskr. 1999/2000:196.
dels att 5 kap. 4–6, 8, 12 och 14 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 3 och 10 §§ skall utgå,
dels att i 3 kap. 2, 3, 10, 11, 14, 15 och 18 §§ ordet "skyddsföreskrifter" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skyddsbestämmelser" i motsvarande form,
dels att 5 kap. 11 och 13 §§ skall betecknas 5 kap. 12 och 8 §§,
dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 24 §, 3 kap. 6, 8, 16, 17 och 19 §§ samt 5 kap. 1, 3, 7, 9 och 10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 5 kap. 8 § skall sättas närmast före 5 kap. 7 §,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 4 §, 5 kap. 11 och 13 §§ samt närmast före 1 kap. 4 § en ny rubrik av följande lydelse.
1 kap. 2 §
2) I denna lag finns bestämmelser om ortnamn, fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen samt om utförsel och återlämnande av kulturföremål.
- 2)
Senaste lydelse 1997:1162.
Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet.
Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturminnesvården i landet. Riksantikvarieämbetet får överklaga beslut av domstol eller annan myndighet enligt denna lag.
God ortnamnssed
1 kap. 4 §
Vid statlig och kommunal verksamhet skall god ortnamnssed iakttas. Detta innebär att
hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl,
ortnamn i övrigt stavas enligt vedertagna regler för språkriktighet, om inte hävdvunna stavningsformer talar för annat,
påverkan på hävdvunna namn beaktas vid nybildning av ortnamn, och
svenska, samiska och finska namn så långt möjligt används samtidigt på kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkiga områden.
Namn som godkänts för offentlig kartproduktion skall även i andra sammanhang användas i sin godkända form.
2 kap. 24 §
3) Beslut av Riksantikvarieämbetet eller länsstyrelsen enligt detta kapitel överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer av andra stycket eller 25 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
- 3)
Senaste lydelse 1995:72.
Beslut av Riksantikvarieämbetet enligt 17 § överklagas hos regeringen.
Kommunen får överklaga länsstyrelsens beslut enligt 2 § andra stycket, 9 § första–fjärde styckena och 12 § andra stycket.
3 kap. 6 §
Om en byggnad kan antas komma i fråga som byggnadsminne får länsstyrelsen förordna att anmälan till länsstyrelsen skall göras innan byggnaden rivs eller ändras på ett sätt som väsentligt minskar dess kulturhistoriska värde (anmälningsplikt).
Länsstyrelsen skall inom en månad från det anmälan kom in dit avgöra om den anmälda åtgärden skall få vidtas eller förbjudas enligt 5 §. Under denna tid får den anmälda åtgärden inte vidtas utan att länsstyrelsen har medgett det.
3 kap. 8 §
Länsstyrelsen skall för anteckning i fastighetsregistrets allmänna del eller för borttagande av en tidigare gjord anteckning genast underrätta lantmäterimyndigheten,
då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 §,
då förordnande enligt 6 § första stycket meddelats eller upphävts,
då beslut om byggnadsminnesförklaring vunnit laga kraft eller hävts, eller
då ansökan om byggnadsminnesförklaring avslagits.
3 kap. 16 §
Länsstyrelsen får förelägga den som är ansvarig för förvaltningen av ett byggnadsminne att vidta rättelse eller avbryta pågående åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av skyddsbestämmelser och beslut enligt detta kapitel. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
I de fall som avses i första stycket får länsstyrelsen i stället hos kronofogdemyndigheten begära särskild handräckning enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning mot den som ansvarar för förvaltningen av ett byggnadsminne.
3 kap. 17 §
4) Om en länsstyrelse har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad på mark som tillhör någon annan, får länsstyrelsen sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Är föreläggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt skall, om den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat brev underrättas om anteckningen.
- 4)
Senaste lydelse 1994:1425.
Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men länsstyrelsen får sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den som var ägare vid periodens början.
Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin betydelse, skall länsstyrelsen så snart den fått vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen.
3 kap. 19 §
5) Beslut av länsstyrelsen enligt detta kapitel överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
- 5)
Senaste lydelse 1995:72.
Länsstyrelsens beslut att inte förklara en byggnad för byggnadsminne får överklagas endast av Riksantikvarieämbetet.
5 kap. 1 §
Äldre svenska och utländska kulturföremål som kan vara av stor betydelse för det nationella kulturarvet, får inte föras ut ur landet utan särskilt tillstånd.
5 kap. 3 §
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka kulturföremål som inte får föras ut ur landet utan särskilt tillstånd.
5 kap. 7 §
Frågor om tillstånd till utförsel skall prövas av Kungl. biblioteket, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde eller Stiftelsen Nordiska museet (tillståndsmyndigheter) enligt den fördelning som regeringen bestämmer.
Ansökningarna skall ges in till Riksantikvarieämbetet.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet.
5 kap. 9 §
Den som söker tillstånd skall på begäran av tillståndsmyndigheten ställa föremålet till myndighetens förfogande för granskning.
5 kap. 10 §
Tillstånd till utförsel skall ges, om föremålet inte är av stor betydelse för det nationella kulturarvet.
5 kap. 11 §
Även om ett föremål är av stor betydelse för det nationella kulturarvet skall tillstånd till utförsel ges om
ägaren flyttar från Sverige för att bosätta sig i ett annat land,
föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en enskild person som är bosatt i annat land,
föremålet förs ut ur landet av en offentlig institution här i landet eller en institution som får bidrag av stat, kommun eller landstingskommun och det skall föras tillbaka till Sverige,
föremålet förs ut av en enskild person för att användas i samband med offentlig kulturverksamhet och det skall föras tillbaka till Sverige, eller
föremålet tillfälligt är i landet.
Även om ett föremål är av stor betydelse för det nationella kulturarvet får tillstånd till utförsel ges om föremålet förvärvats av en institution i utlandet.
5 kap. 13 §
Ett tillstånd till utförsel gäller i ett år från dagen för beslutet.