Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 7 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning ska ha följande lydelse.
- 1)
Bet. 2011/12:SoU22, rskr. 2011/12:218.
7 §2)
- 2)
Senaste lydelse 2009:79.
För att läkarvårdsersättning ska lämnas krävs att läkaren har specialistkompetens och bedriver mottagningsverksamhet inom sin specialitet i öppen vård för enskilda patienter.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till läkare med specialistkompetens enbart i laboratoriemedicinska specialiteter, socialmedicin, klinisk neurofysiologi, rehabiliteringsmedicin, klinisk genetik eller bild- och funktionsmedicinska specialiteter utom klinisk fysiologi.
Läkarvårdsersättning för mottagningsverksamhet i öppen vård för enskilda patienter ska lämnas även till läkare som inte är specialister i allmänmedicin men som uppfyller kraven enligt artikel 28 och punkt 5.1.4 i bilaga V i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer3) . Bestämmelserna i denna lag om läkare med specialistkompetens gäller i övrigt på motsvarande sätt för dessa läkare.
- 3)
EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).